Mikael Berglunds rapport från Dakar 2015

Sand duneDag 1 Etapp 1 Buenos Aires – Villa Carlos Paz

Liason 1 144 km, Special 175 km, Liason 2 519 km Totalt 838 km
Time Special 1:53 93km/h (123 på sträckan/123 totalt) Winner time Special 1:19

Jaha, då var det dags, start på DAKAR 2015. Rullade ur Parque Ferme vid 6-tiden. Transport ut ur Buenos Aires på motorväg till specialen som startade på någon form av rallycrossbana för att sedan fortsatta på jordbruksmark med långa raksträckor och nittiograderskurvor. Blåste ur spindelnäten ur avgasröret några gånger men bestämde mej sedan för taktiken (som jag följde resten av rallyt) att inte åka fortare än 125 km/h. På så sätt får man vila en del på de lättkörda raksträckorna, blåser man på för fullt 145-160 km/h är det konstant anspänning. Inga problem, körde om och blev omkörd i dammet. Väldigt mycket publik och enkel navigering. Bulten till mitt sidostöd hade gängat ur sig så när jag skulle parkera efter målgång på specialen så vek sig fästet- Mekade loss stödet och spände fast det på ryggan. Det fixade Martin enkelt på kvällen.
Anders 107, Ralf 124 (2 sek efter mig), Calle 132 och Chris Cork 150 (Chris tappade Irritracken och fick skruva lite. Efter specialen följde en lång asfaltstransport på 520km. Efter sista tankningen strax före bivacken stannade Calle för att det sprutade soppan åt alla håll runt hojen. Det var inte så allvarligt, värmen gjorde att det blev övertryck i baktanken som tryckte bränslet fram så att framtankarna blev överfulla. Bivacken låg mycket vackert vid en resort längs en bergssjö, vi kom fram strax innan solnedgången.

Dag 2 Etapp 2 Villa Carlos Paz – San Juan

Liason 1 26 km, Special 522 km, Liason 2 81 km
Time Special 10:17 (117/114) Winner time Special 5:46
Altitude max 2000m
Specialen började med lätt och trevlig körning i bergen på ca 2000m:s höjd de första 150km sedan utför en riktig snirklig serpentinväg med hårnålar och smala tunnlar. Ralf hade svårt att acceptera att jag slog honom med 2 sek dagen innan så han blyade ner armbågen och körde om mig tidigt på sträckan. Utmaningen var att inte blåsa av vägen då det blåste hårda heta vindar längs bergsidan. När vi kom ner från bergen var det en riktigt lång sandig raksträcka i säkert 15 km innan första tankstoppet vid ca 180 km. Jag såg Anders och Ralf vid tankstoppet, de låg ca 5-10 minuter före mig i spåret. Vi körde sedan i kanten av en saltsjö och det började bli sandigt och vi gjorde bekantskap med fesh-fesh för första gången. Nu började det bli jobbigt samtidigt som de första bilarna kom ifatt vid ca 300km. Tog mig till tankstoppet vid 350 km (CP3) där jag fyllde camelbacken och tryckte i mig lite energibarer. Det var trångt under solskyddet de 15 minuter man har på sig i samband med ett tankstopp. Anders hade hunnit iväg innan jag kom dit men jag såg Ralf innan han drog iväg. Jag fortsatte i de nu allt djupare och lösa hjulspåren efter bilarna. Det var ungefär som att köra i ett skogsmaskinsspår men istället för 30-40 cm vatten var det fesh-fesh. Vid ca 400 km var jag riktigt trött efter att ha vurpat några gånger. Svängde ur spåret för att vila. Det tutade i Sentinelen nästan oavbrutet från all hojar, quadar och bilar som antingen stod still, hade vurpat, kört fast eller ville köra om. Jag ställde ifrån mig hojen, tog av jackan och la den på en buske för att få lite skugga. Hörde senare att det var 47 grader varmt.
Jag hade gott om vätska i camelbacken men Vitargo sportdryck som är 50 grader varm är inte lätt att dricka. La mig i skuggan, marken brände på kroppen men jag tror jag slumrade en stund men märkte att jag blev bara segare att ligga i värmen. Så jag fortsatte, vid 405 km kom jag till en helikopter som stod bredvid spåret, där var det ca 7-8 förare, två såg ut att vara illa däran och låg med dropp. En var Robert van Pelt, en ung förare som kom topp 30 i fjol. På något sätt kändes det bra att även en så duktig förare hade det jobbigt. Vi fick besked om att sträckan hade avbrutits pga en allvarlig olycka och den höga temperaturen men att vi skulle försöka ta oss till 445 km för där skulle det vara möjligt att åka av spåret och ta sig fram till en väg. Vi var lite oroliga att det skulle bli som i fjol då några förare blev stoppade och ombedda att vänta för att senare få besked om att de var för sena och tvingades bryta. Vi beslöt oss för att försöka ta oss vidare i små grupper. Jag åkte tillsammans med en polack och en holländare. Vi körde off-piste för att undvika fesh-feshen i spåret. Det var svårt eftersom det var mycket buskar och träd som gjorde att det tog tid samtidigt som det var lätt att köra vilse. Polacken hade problem med att hojen kokade i det långsamma tempot så han beslutade sig för att stanna och vänta till det blev svalare. Tyvärr så kom han aldrig i mål på sträckan.
Det samlade mycket skräp i hasplåten och runt fotpinnarna trots att jag hade monterat extra nät som skulle förhindra det. Vid ett tillfälle började det brinna vid vänster fotpinne där avgasrörtet går men jag lyckades peta bort kvistarna innan det blev något allvarligt. Vi krigade vidare och fick snart sällskap av ett par förare till. Vid 421 km var det några åskådare som hade lite halvfrusen Fanta som var bland det godaste jag smakat. Något senare övergick spåret i en uttorkad flodbädd och det gick lite lättare att köra. Vi kom till slut fram till 445km där det stod en ambulans och kollade upp oss som i långsam mak rullade in. Jag var helt väck och la mig ner och somnade/slumrade samtidigt som jag försökte dricka vatten. Allt var varmt, marken, vattnet, luften och kroppen. När alla som fortfarande rörde sig på sträckan hade kommit fram blev vi guidade av en polisjeep ut till asfaltsvägen. Precis när vi kom ut på asfalten blev det mörkt. Sen var det ca 150km i mörkret med kontaktlinser torkade fast i den torra värmen och gjorde att att jag kände mig halvblind. Rullade in i bivacken vid 23:30, dusch, mat och sängen. Det var det inte tal om för Martin och John som skulle serva min hoj med oljebyte, kränga på nytt bakdäck mm. Anders körde bra (95/93) och kom igenom fesh-feshen utan större problem, Ralf ”the flying finn” stod på näbben i fesh-feshen och slet sönder tummen sen var hans DAKAR slut. Måste känns hemskt efter år av förberedelser och högar av pengar. Ralf är ung och kommer snart igen. Calle (140/129) hade lite hojstrul i början på sträckan och var sedan först på plats efter att en hojåkare hade blivit svårt skadad när han blev påkörd av en bil. Calle kom därför bara till CP3 vid 350km innan sträckan bröts och slapp/missade därför den tuffaste delen av fesh-feshen och kom hyfsat tidigt till bivacken. Chris Cork (133/133) kunde också åka till bivacken efter CP3. Antal brutna dag 2 18 st

Dag 3 Etapp 3 San Juan – Chilecito

Liason 1 282 km, Special 220 km, Liason 2 155 km
Time Special 4:49 (128/11 Winner time Special 2:34
Altitude max 3200m

 

Jag minns inte så mycket av den här dagen. Som tur var den var ganska lättkörd vilket var skönt efter föregående dags utmaning. Sträckan gick mycket i uttorkade flodbäddar som slingrade sig uppför bergen. Det var några riktigt smala raviner innan det vände nedåt igen ungefär halvvägs. Någonstans runt 120 km körde Calle om mig med bra fart, nu var han på G. Tyvärr så dröjde det inte länge innan jag kom ifatt Calle och Anders. Calle cykel hade tvärstannat och säkringen gick till bränslepumpen. Det var ca 60 km kvar på sträcken så Anders skulle försöka bogsera Calle. Det var jobbigt, motlut och flodbädd, de drog av åtskilliga linor innan de gav upp och Calle stannade för att försöka fixa felet. Han bytte bränslepump, kom 500m, stannade igen. Fortsatte skruva men tyvärr så var han i en position där man inte kunde hämta honom med lastbil så medical teamet som var i närheten sa att de inte kunde lämna honom sist och ensam ute sträcken. Han försökte övertala dem att lämna honom då han var säker på att fixa felet men det var slutkört för Calle. Jävligt trist. Jag kom in till bivacken hyfsat tidigt och han tom med en dopp i poolen innan middagen. Anders förlorade en del när han hjälpte Calle och kom 134 på sträckan och ligger 114 totalt. Chris körde stadigt och kom 114 och klättrade till 121 sammanlagt. Antal brutna dag 3 3 (21) st

Dag 4 Etapp 4 Chilecito – Copiapo

Liason 1 594 km, Special 315 km, Liason 2 155 km
Time Special 6:29 (110/111) Winner time Special 3:27
Altitude max 4700/3000m

Etapp fyra började med en monstertransport på nästan 60 mil och över Anderna på 4700m höjd och över gränsen till Chile. Det var långt, kallt och tråkigt. Nästan direkt efter start, när det fortfarande var mörkt, var några förare inblandade i olycka med en påkörd häst. Tomas Berglund kom när det precis hade hänt och blev kvar en stund innan allt hade ordnat sig. Han sa efteråt att han fick åka fort resten av transporten för att hinna i tid till specialen.
Specialen gick i Atacamaöknen som är en av världens torraste platser, det finns områden där det inte regnat på 400år! Början på specialen var knixig och teknisk med stigar och raviner för att mot slutet övergå i årets första sanddyner. Det först dyn- och sandpartiet gick bra och jag minns att jag till mig själv, – Nu förstår jag vad den här cykeln är gjord för, det här går ju bra! Hojen gick väldigt stadigt och fint i sanden trots att det var uppkört efter 100 hojar samt bilar och lastbilar. Vid CP 5 frågade funktionären med bekymrad blick om jag var OK. Jag sa – Yes and han sa – Sure? It is 50km of sand dunes to the finish line!
Fram till CP 5 hade jag haft sällskap av Chris Cork hela dagen. Ca 40 km innan mål var det en besvärlig sanddyn som många hade problem med. Chris valde att hålla till höger där det verkade vara lite hårdare men också stenigt. Chris träffade en av stenarna, for över styret och bröt handleden. Jag anropade organisationen över Iritracken men det var sånt oväsen från alla bilar och hojar som försökte komma uppför backen så jag var osäker på om mitt budskap kom fram.
Som tur var hände vurpan i ett område med publik så Chris blev omhändertagen och jag kunde fortsätta men den sista delen tog mig nästan två timmar att köra och klockan han bli 20:18 innan jag kom fram till en av de klassiska delmålen i DAKAR i Copiapo. Man kommer över krönet på den sista sanddynen och ser bivacken långt där nere i dalen och målgången är nästan som en störtloppsbacke. Hade sällskap av #147 Erik Klomp sista biten och vi tog oss faktiskt tid att stanna på krönet och Erik tog en bild innan vi rullade ner. Möttes av ett jublade serviceteam som nog hade trott att jag skulle få campa i dynerna. Anders körde stadigt och slog mig med ca 40 minuter och klättrade till 104:e plats.
Antal brutna dag 4 11 (33) st

Dag 5 Etapp 5 Copiapo – Antofagasta

Liason 1 174 km, Special 458 km, Liason 2 65 km
Time Special 8:31 (1 hr Penalty) (106/109) Winner time Special 4:36
Altitude max 3000m

En riktigt lång,tuff och snabb sträcka med långa fesh-fesh partier. Jag tror det var den här dagen jag gjorde den enda riktiga vurpan. Stod på näbben i fesh-fesh och det tog några minuter innan marken åter blev horisontell när jag försökte ställa mig upp. Slog sönder skärmen på hjälmen, fick lite näsblod och det var nog här jag fick blåögat som syns på bilderna. Anders var nog lite sliten idag, tappade lite på mig hela tiden och kom ca 25 minuter efter mig på sträckan och föll till 106 i totalen. Vi fick varsin timme straff, jag har ingen aning om varför. Efter målgången satte jag mig och väntade in Anders som inte var långt efter mig i spåret, ca 20 minuter. Nu var det bara en dag kvar innan vilodagen.
Antal brutna dag 5 8 (41) st

Dag 6 Etapp 6 Antofagasta – Iquique

Liason 1 322 km, Special 69+227 km, Liason 2 48 km
Time Special 7:38 (103/106) Winner time Special 3:40
Altitude max 1000m

 

Drop off Iqique

Dagen började med en lång transport längs Stillahavskusten innan vi svängde upp på ökenplatån som ligger på ca 1000m höjd bara några kilometer från havet. Anders startade en minut efter mig och vid WP2 var han ifatt och vi höll sedan sällskap resten av dagen. Sträckan inleddes med en snabba avsnitt på på ökenslätter, bl.a. längs en nedlagd järnväg. Det finns ett häftigt klipp på Helder Rodriques när han åker mellan spåren på järnvägen och ”flyter” på slipersen. Jag märkte ingey av gårdagens krasch på morgonen eller på transporten men när jag började gasa på specialen kunde jag inte sitta ner. Varje ojämnhet gick rätt upp i skallen. Det blev till att stå mer än vanligt och ta några Alvedon vid nästa CP. Det blev bättre allt efter vad dagen led. Landskapet var overkligt, bl.a körde vi över en saltsjö ”salar” dör saltet hade bildat stora klumpar och där det verkligen gällde att hålla sig i spåret. Vi passerade någon form av processanläggning som hade platsat i MadMax. Det var några riktigt utmanande hillclimbs som jag klarade med mer tur än skicklighet. Ett par WP låg uppe på kullarna så man hade inget att välja på, upp skulle man. Mot slutet på sträckan fick vi prova på Iquiques sanddyner igen innan vi kunde köra upp på ”halvvägspodiet” på torget i Iquique där det var tusentals supporters och fullt ös. En tanke slog mig när vi rullade upp på podiet. Av de som klarade sig till vilodagen i fjol kom nästan alla i mål! Anders klättrade ytterligare några platser, kom 102 på sträckan och ligger 103 totalt.
Antal brutna dag 6 4 (45) st

Dag 7 Vilodag

Sov fram till 8-tiden då det började bli för varmt i tälten, vilken lyx. Åt frukost utan nerver och stress, vilken lyx! Vilodagen var verkligen efterlängtad och välbehövlig. Strosade runt i depån. Martin och John skruvade på hojen i lugn och ro. Var till sjukan och fick lite massage för min stela nacke som hade blivit ännu stelare efter vurpan Dag 5, vilken lyx. Åt och sov i omgångar under dagen innan det var dags att förbereda Etapp 7 med varma kläder och hög framskärm eftersom man varnade för regn och lera.

Dag 8 Etapp 7 Iquique – Uyuni Bolivia

Liason 1 392 km, Special 321 km, Liason 2 4 km
Time Special 6:39 (79/99) Winner time Special 3:40
Altitude 3700-3900 m

 

Dags för årets första maratonsträcka. Det betyder att alla kör som som Malle Moto-gänget. Ingen service, inga delar förutom dem du har med dig på cykeln eller i ryggan. ASO ordnar med övernattning, ombyte och mat. Återigen började vi med en lång och kall transport upp över Anderna till Bolivia. Hela specialen gick på 3700-3900m:s höjd. Den första delen var riktigt fin körning med trevliga spår och lite fuktigt så dammet var inget problem. Efter ca 200km började det regna och det blev bitvis riktigt halt då vi körde på någon form av lerslätter. Jag hade sällskap med Anders den första biten men sedan drog han ifrån en 10-15 minuter. Jag kan inte förklara varför vi båda klättrade i resultatlistan, vi kom in som 79 och 80 efter att tidigare inte kommit under hundra. Det kanske var lite mer som svensk enduro idag. Jag minns att vi kom ifatt en sydafrikan som verkligen inte gillade det våta och hala underlaget. Regnet gjorde att bäckarna blev till floder som blev en utmaning att ta sig över. Här hade DAKAR kunnat tagit slut för min del.
Jag kom ensam fram till en bred flod, det fanns folk på andra sidan så nånstans borde det gå att korsa. Jag minns att Martin sa att jag skulle knuffa cykeln över om det var högt vatten eftersom vevhusventilationen kan suga in vatten. Jag försökte lite försiktigt men konstaterade att det snabbt blev för djupt och strömt. Cykeln stannade men både insug och avgasrör ligger högt så den borde inte ha sugit i sig vatten. Jag hade ingen chans att backa hojen i det strida vattnet. Strömmen var kraftig och desto mer jag stod och slet ju mer sand spolades bort under mig och cykeln. Lyckades vinka och skrika mig till hjälp från en local som utan att fundera klev ner i det iskalla vattnet och hjälpte mig få upp cykeln på land. Efter några startförsök hoppade den igång till slut med vattnet sprutande ut avgasröret. Väl i depån kunde jag byta oljan som var alldeles grå av vatten. ASO håller med olja på maratondagarna. Jag hittade senare ett lättare ställa att korsa floden. Nu var det riktigt kallt och regnet tilltog. Jag stannade hos några åskådare för att be om hjälp att torka av glasögonen. Jag blev erbjuden både konjak och cocablad men tackade nej, ville bara ha hjälp med glasögonen. En stund senare stod en man och vinkade med ett par riktiga vinterhandskar, stannade och blev erbjuden handskarna. Inte mot pengar utan han ville byta mot mina Klim crosshandskar, deal.
Strax innan mål kom jag ifatt Anders som var kraftigt nedkyld. När vi kom till bivacken som var på ett militärområden togs Anders om hand av organisation och fick hjälp med att komma in i en i alla fall nästan varm dusch och sedan blev han nedbäddad fortfarande skakande. Han slocknade rätt snart och jag fick väcka honom någon timme senare så han fick lite mat. Hela bivacken var en misär med frusna förare och genomblöta kläder. Det fanns ett rum där vi kunde hänga in våra kläder och för att få lite varmt ställde man in fler stora gasolkök, typ Thaiwokar. Strategiskt placerades också en brandbil utanför rummet. Vi fick både bra placeringar, 79 och 80 och klättrade till 98 och 99 i totalen.
Antal brutna etapp 7 4 (49) st

Dag 9 Etapp 8 Uyuni – Iquique 

Liason 1 24 km, Special 320+38 km
Time Special 5:51 (72/75) Winner time Special 2:56
Altitude 3700-4400 m

Det här vår årets snackis i DAKAR. Det faktum att första delen av sträckan, 150km, kördes i + 3 grader och regn på en saltsjö med 5-10 cm vatten på stora delar av sträckan. Det stod t.o.m i beskrivningen av sträckan: If it’s dry, the start could take place in Salar de Unyuni. Men med President Evo Morales på plats och hållande startflaggan så är det kanske inte så lätt att ändra men vi hade kanske kunnat köra lite kortare på sjön.
OK, det var gemensam start i grupper om 30 förare. Till första WP var det 61 km med COG 170 grader, alltså spikrakt över sjön, svänga vid WP 1 till COG 120 grader i 38 km osv… Det var en overklig känsla att köra på saltsjön med vatten på. Det regnade så man såg inte land, kändes ungefär som att vara ute på havet och köra på isen, man väntade bara på att isen skulle ta slut och man skulle hamna i vattnet. I början trodde jag att det var slut med hojen pga vattnet i motorn från gårdagen men det visade sig bara vara det faktum att det gick tungt i 10 cm vatten. Strax efter WP 2 hackade hojen till och stannade. Jaha, börja felsöka, fram med verktyg, 5 cm vatten överallt, av med kåpor och tankar, isär med kontakter och ihop igen. Kollade tändhatten, såg torrt ut. inget liv. Ryckte lite i kabeln in till dödarknappen, och vips så går cykeln. Låter den gå medan jag plockar på tankar och kåpor. Under tiden kommer förare #81 Fabricio Fuentes Bolivia och frågar om jag kan bogsera honom. Är lite tveksam då det är 250km till mål men OK jag kan bogsera honom till land. Vi smyger iväg lite sakta, hojen rycker några gånger men stannar inte. Efter ca 20 km kommer vi till en bil och en hoj som står och skruvar. Jag lämnar Fabricio där, han får hjälp och kom till slut i mål både på sträckan och i DAKAR. Jag kommer i land och kan fortsätta utan problem. Ser Anders en gång när vi bogserar men sen ser jag honom inte mer och antar att han är före mig. Strax före CP 1 kommer jag ifatt vår Mongolske vän Boldbaatar som har vurpat i ett lerhål och inte får igång cykeln. Jag stannar tar fram mina startkablar, hans cykel startar, Boldbaatar ler så det syns ända till Ulan Batoor. Vår relation har var lite spänd sedan en protest i Rally Mongolia men nu är vi nog kvitt. Vid CP 1 tvingas jag försöka skrapa ren min kylare som är helt täppt av salt. Med hjälp av en vattenflaska och plastbestick får jag och min lokale assistent upp tillräckligt mycket så jag tar mig i mål. Specialen är tvådelad så efter att han kört klart i Bolivia är det 275 km transport innan den sista delan på 38 km körs i dynerna ner till Iquique. Det är solnedgång i Stilla Havet när jag styr över den sista dynen och ner för den gigantiska dynen mot bivacken. Magiskt! Anders hade problem med hojen efter saltet och kommer in efter mörkrets inbrott och kör utför jättebacken i mörker och utan lyse. Vet inte när han kom in, har var inte i depå när jag lade mig att sova. Anders åkte på fyra timmar penalty och men förlorade bara några placeringar. Den här kvällen ville jag inte vara mekaniker. Tvätta hela cykeln, lägga kylaren i blöt för att få ren den, Ta isär alla kontakter och smörja och byta. Renovera gaffeln som läckte efter allt salt. Byta kedja, men på morgonen stod den där och blänkte. Jag tror att Anders inte hade någon trevligt natt som fick göra allt detta själv efter att ha kommit in vid 10 tiden.
Antal brutna etapp 8 18 (67) st

Dag 10 Etapp 9 Iquique – Calama 

Liason 1 51 km, Special 450 km liason 2 37 km
Time Special 11:11 (85/80) Winner time Special 5:06
Altitude max 3200 m

En dag mer korta transporter men en rejäl special. Sträckan inleddes med en upprepning av gårdagens sista 38 km samt ytterligare 40 km sanddyner. Jag kände mig sliten och hade bara som målsättning att komma i mål. Körde ihop med Anders en stund på förmiddagen men sedan åkte jag ifrån honom med 10-20 minuter. Fram eftermiddagen kom han ifatt mig igen i samband med att jag (vi) var vilse och letade efter en WP vid 326km. Många, om inte alla, körde fel här och det var ett virr varr av spår, hojar, bilar och lastbilar. När man kör fel eller inte känner igen sig Roadbooken i DAKAR kan man inte som i många andra rallyn använda GPS:en och köra mot nästa WP eftersom GPS:en är låst tills dess att du är inom 800-1500m från WP. Ute på en ökenslätt är det också svårt att se några tydliga landmärken som bekräftar var du är. Du måste hitta WP:n! Vi var 3-4 hojar som försökte slå ihop våra, av ansträngning, stress och sömnbrist, inte så kloka huvuden för att komma fram till var vi körde fel och var vi var. Jag lackade ur på en fransman som tog rygg på oss och som varje gång vi stannade ifrågasatt varför vi körde där vi körde och sa att alla andra kör någon annanstans. Jag sa åt honom att om han visste var vi var och vart vi skulle så var vi mycket tacksamma om han åkte först och visade oss vägen om inte så %€€%??!!!++&! up! Jag kommer nog inte att få jobb inom diplomatkåren. Till slut så kom det två KAMAZ-lastbilar som såg ut att veta exakt var de skulle och dessutom hade de en helikopter i släptåg för inte var det väl så att helikoptern visade dem vägen?
Hur som helst, vi körde fransmannens taktik, haka på någon som ser ut att veta vart dom ska! Vi följde dammolnet och snart såg vi det rätta spåret och några kilometer senare tändes GPS:en upp och visade vägen till WP 326, lycka och näven i luften. Det här var enda gången jag hade riktiga navigationsproblem. Vi höll nog på i någon timme och snurra och övervägde att kontakta ASO och be dem låsa upp GPS till nästa WP. Vi var dock osäkra på om det skulle kosta 4 timmar penalty eller om vi skulle riskera uteslutning varför vi inte tordes göra det. Vi hade här också sällskap av Serkan, en av turkarna som vi delade servicetruck med. Efter att vi hade passerat WP 326 höll han sig i närheten av oss och ville inte åka ifrån oss utan väntade och släppte förbi oss. Jag funderade varför han körde så för de andra dagarna åkte han fortare än oss. Serkan hade övernattat i dynerna natten innan och kommit direkt till starten på morgonen och jag tror inte han hade hunnit få dagens roadbook utan körde helt enkelt Följa John. Nu var jag riktigt sliten, det var stenigt och fesh-fesh och stenigt, min gaffel funkade inget vidare efter saltsjön så min högra handled gjorde riktigt ont. Jag klarade inte att haka på Anders och Serkan utan de fick åka. Kom i mål ca 20 minuter efter dem, då hade det gått 11 timmar och 11 minuter sedan starten på specialen.
Antal brutna etapp 9 4 (71) st

Dag 11 Etapp 10 Calama – Cachi 

Liason 1 385 km, Special 371 km liason 2 135 km
Time Special 5:43 (66/70) Winner time Special 4:07
Altitude max 4400/4970 m

Andra maratonsträckan. Ännu en dag som började med en lång, kall och tråkig transport på hög höjd. Specialen var fantastisk fin, lättkörda spår och svepande grusvägar i ett underbart vackert landskap. Det gick fort och jag gjorde min bästa sträcka, kom 66:a på sträckan och klättrade tio platser till 70.e i totalen. Mallet Moto började ta ut sin rätt på Anders som var 1 timme och 20 minuter efter. En klok Holländare så tidigare under tävlingen, – Remember, there are no easy days in DAKAR! Jag gick i mål på specialen tjugo i fem och hade sen bara 150 km transport till bivacken. Äntligen en relativt tidig kväll trots 891 km idag. De 150km transporten gick på en smal serpentinväg/stig upp till 4970m:s höjd varav större delen av stigningen i regn och dimma. Väl uppe på toppen och ner på andra sidan blev vädret bättre och dalen vi kom ner i var mycket vacker och grön. Kommer ihåg att jag passerade en liten bondgård där frun var och hängde tvätt och mannen var ute på den gröna ängen och slog hö med lien. Rena nationalromatiken! Tre timmar senare rullade jag in i Cachi där maratonbivacken var i en stor gammal sporthall. God mat, en varm filt och godnatt. En regnstorm drog in på natten och det lät som 12 jetfighters startade på plåttaket till sporthallen. Ingen Anders inne när jag slocknade men på morgonen satt han där och åt frukost! Även om han var sen så klättrade han till 78 i totalen. Det var en tuff dag för många, antal brutna etapp 10 9 (80) st

Dag 12 Etapp 11 Cachi – Termas de Rio Hondo

Liason 1 24 km, Special1 157 km liason 2 59 km Special 2 141 km Liason 3 142 km
Time Special 4:53 (64/67) Winner time Special 3:26
Altitude max 3800 m

Nu är det fart på gubben, ännu en special med härlig körning i fantastisk landskap. Kort transport fram till start. Anders glömde ryggan i bivacken och åkte tillbaka för att hämta den men någon vänlig själ hade upptäckt det så han åkte i onödan och blev lite sen till start. Det var ju rallyt kortaste dag med endast 523 km så han tyckte väl att han skulle lägga på några mil. Det flöt på bra på den första specialen, härliga fuktiga krokiga vägar bland spektakulära klippformationer. Andra specialen började nere i en torr dal och slingrade sig snabbt upp från 2000m till 3800m en bit upp på berget började det regna våldsamt men det hann aldrig bli kallt för det vände snabbt ner när vi hade passerat passet på toppen. Istället kom värmen och fukten, förvandlingen från nästan öken på västra sidan av berget till i det närmaste regnskog på östra sidan var häftig. Det var lite besvärligt med dimma ett tag men det släppte efter ett tag. Skönt att komma ner på under 1000m:s höjd och få lite pulver i hojen igen, hade nästan glömt bort hur bra den går på normal höjd. Gick i mål på specialen redan vid ett-tiden och kunde rulla in på ett enormt motorstadion i Termas de Rio Hondo redan på tidig eftermiddag. 40 grader varmt, dusch och en lite eftermiddagslur var precis vad en sliten rallykrigare behövde. Det här blev min bästa sträcka i DAKAR med en 64:e plats och är nu 67:a i totalen. Om det inte hade varit för det våldsamma regnet så hade det här kanske kunnat vara en Easy Day! Gänget krymper, nu är vi bara 79 åkare kvar. Anders förlorade ca 30 min i starten och kom ca 45 min efter mig i mål på plats 74:a.

Dag 13 Etapp 12 Termas de Rio Hondo – Rosario

Liason 1 248 km, Special 298 km Liason 2 478 km
Time Special 4:42 (64/67) Winner time Special 3:19
Altitude max 1000 m

Rallyts längsta dag, 1024km!

Tidig väckning inför en lång dag, första hoj lämnade bivacken 04:50. Fin sträcka med mycket krokiga och luriga partier, många bromsspår ut i bushen. Grönt och fint med många river crossings. Inget dramatiskt hände på sträcka, Anders, som hade kortat gasvajern på Husan, slog mig med 10 minuter och noterade sin bästa sträcka med en 61:a plats. Jag rullade in på plats 70 och är kvar på 67 i totalen. Fan nu är det bara en dag och en kort special kvar sen går vi i mål på DAKAR!!! Med det i tanken var det inga som helst problem att blåsa de 478km transport till bivacken. Vi tankade med ca 340km kvar och sedan stannade vi inte förrän vi rullade in i Rosario Det här var den enda transporten som man inte behövde köra om man hade någon som kunde transportera hojen men jag skulle ha kört även om någon hade erbjudit mig transport. Jag körde hela DAKAR 2015!. Väl framme i Rosario var det en enorm folkfest med tusentals människor på gatorna när vi rullade in efter mörkrets inbrott. Det var faktiskt så att man kunde inte stanna vid rödljusen, då fick man nästan ta till våld för att komma iväg igen. Precis när jag rullade in i bivacken stannade hojen och jag fick inte igång den igen. Jaha, jobb för Martin inatt! Men det visade sig att jag aldrig hade öppnat kranen till framtankarna. Jag kom alltså 34 mil på 18 liter som baktanken rymmer. Alla som startade idag kom i mål, ingen bröt.

 

…och så går vi mål!

Dag 14 Etapp 13 Rosario – Buenos Aires

Liason 1 77 km, Special 174 (101) km Liason 2 142 km
Time Special 1:44 (67/67) Winner time Special 0:52
Altitude max 100 m

Jaha, nu ska vi njuta i solskenet i stilla mak den sista specialen i DAKAR 2015. Det är samma sträcka som dag 1 men baklänges, alltså lättkörda vägar runt åkrar och inga problem att navigera. Eftersom vi ska rulla upp på startpodiet i omvänd resultatordning fick vi baksläntrare starta först idag. Rätt häftigt att hänga runt starten på specialen, se åtta helikoptrar stå och vänta att vi skulle starta. De flesta sa att idag tar vi det lugnt, hade mina misstankar att så inte skulle bli inte fallet. OK, då kör vi. Mina misstankar om lugn körning kom på skam, blev omkörd av åkare som kom riktigt fort. Han körde rätt ner i en stor vattenfylld grop och slog runt framlänges. Såg illa ut men han fick visst ordning på sig själv och cykeln för ingen bröt på sträckan. Efter några mil började det regna häftigt och det blev snorhalt, man fick leta sig ut i gräset för att få lite grepp. Regnet slutade och dammet kom istället. Damm och genomblöta kläder gjorde att samtliga förare såg ut att vara sprutlackerade i dammbrunt.
Jag hade diskuterat med Anders om vi skulle sätta på oss våra oanvända racekläder för att se ut som bredhängselpojkarna sista dagen men Anders hade inte sitt extraställ med sig. Då tänkte jag ett tag att jag skulle rulla in som en fabrikare och han som skulle få se ut som den hårda och skitiga Malle Moto-åkare som han var. Nu blev det inget av klädbyte och det var ju tur med tanke på de förhållande som var på sista sträcken.
Regnet kom tillbaka och det blev återigen lerigt och spårigt och jävligt. Inget vidare med låg framskärm och låst framhjul. Jag fick leta upp de riktigt blöta partierna så att leran sköljdes bort under skärmen. Det blev inte den triumfatoriska resan i solsken och massor av publik som vi hade hoppats på. Vid CP 2 insåg organisationen att tidplanen för målgång skulle spricka så det avbröt sträckan. Vi körde transport till målgången på specialen där det var ganska mycket uppståndelse och publik. Sedan rullade vi vidare mot målpodiet i Buenos Aires via ganska tomma bakgator. Inne på Tecnopolis, som var ett stort mässområde där all besiktning samt start och målgång var beläget, blev det några minuters stopp med bla. snabb hojtvätt innan målpodiet. Om 30 sekunder får jag rulla upp på målpodiet i DAKAR tillsammans med brorsan Anders! Något jag drömt om i många år men aldrig trott skulle hända. Det är inte utan att man får lite ståpäls när jag sitter och skriver detta. Det var väldigt mycket folk före, vid och efter målpodiet.
På väg upp på podiet såg jag Vladimir Kusnier som hade renoverat min motor innan start. Jag minns att jag sa – Det här trodde du inte va? Jag tror han sa – Nej!
Vi rullade upp tillsammans och möttes av våra fruar Christina och Maria samt teamet och Calle och Anna Hagenblad. Champagne, medalj, pussar, kramar och fotografering. Sedan rullade vi ner och DAKAR var slut och vi med. Vad fan ska jag drömma om nu då??

/Mikael