Rally Tuareg 2014 aka ”The Kiwi Saga” av Mattias Eriksson

Dags för lite rapportering om årets rally, eller ”The Kiwi Saga” som islänningarna kom att kalla det…

Dag -1:
Calle plockade upp mig gristidigt i sin gasolgrill till bil, och vi drog utan omsvep direkt till GBG för flyg kl 6:00.
Mötte Tony, Stefan, Freddy och Hasse med vita handskarna på plats och drog till Frankfurt för frukostsurkål-korv-öl. Kort stopp och vidare till Tunis där Bankok Freddy hade fixat en bil via Budget, som levde upp till namnet. Sen visade Freddy hur man kör i Sydostasien i 40mil, för att byta till Stefan som visar hur man kör i Tibro… Båda var en upplevelse och Tony påpekade att han jobbat med krocktester….
Framme vid 21:30 ungefär, och lastbilen var inte där, så vi hade inga ursäkter för att stanna uppe längre.

Dag 0: Incheck
Vaknade och fann att Mattias kört non-stopp från Tunis, lastat av bil och lådor, så det var bara att slutfippla på allt, testköra lite för att se att inget lossnade, in i kön för den Tyska processen att få alla papper etc. hämta hojen och besiktiga. Förutom att jag blev tvungen att lägga 299kr på en telefon och ett tunisiskt kontantkort så var det inga problem, klar ca: 13:00 och det måste va något slags rekord.
En stackars engelsman skulle göra samma procedur, åker ut i sanden, stannar står still, välter, bryter armen!!! Stackars sate…. Men han var en riktig kämpe och hjälpte till hela veckan med förvånansvärt gott humör… Heder och ära för det. Wesly Beans (killen som körde ihjäl sig förra året) fru och dotter var även dom med i teamet, inbjudna av Orga och Torque, även dom riktiga hjälpare under veckan och dom hade hela tiden en väldigt positiv och glad attityd. Började känna lite på våra nya Engelska, Australiska, Japanska vänner i Teamet, dom verkade helt ok om än lite försiktiga till en början.

Dag 1: Douz – Douz
Förra året var dag 1 lite av en chock för dom flesta, för att det var hårt, långt och varmt.
I år var det inte lika varmt, varmt nog men inte lika varmt. Två varv som inte var identiska, men jag gissar på ca 10mil styck.
Varje dag i livet borde börja med en Le Mans start som Calle säger och denna gjorde det,
Kom i väg rätt bra men efter Stefan och Tony som dammade en del så jag lättade lite på gasen efter ett par kast.
Sanden var om möjligt Ännu mjukare i år, och efter ca: 1km står första bilen begravd bakom en dyn, jag korrigerar och dränker mig och hoj i ett sandslott.
Sa jag att det var mjukt?
Alltså, bara ett dra fram den ur sanden och börja jakten.
Efter kanske 40min kommer jag ifatt Tony som kör misstänkt långsamt, och det visar sig att hans torn sitter löst, det är långt till service och inte mycket jag kan göra, så jag fortsätter. Allt går fint och efter ytterligare en stund så dyker Stefan upp bakom en dyn, från faan vet var, men eftersom han är en jävel på att åka hoj så växeldrar vi resten av dagen och slutat på 7 & 8 plats… En helt ok start tycker jag. +4timmar i mjukglass och ökensol firar sin tribut och jag är inte svårvaggad på kvällen.


(3:12 och framåt är jag och Tony med lite…)

Dag 2: Douz – Gafsa
En lång men inte så hård dag.
Börjar med att jag och Stefan startar samtidigt, och gubben tar givetvis täten!
Ligger tätt bakom, lite väl nära och helt plötsligt ser jag ingenting. Hinner tänka att detta förmodligen inte är en bra idé, och går i backen med ett brak.
Ingen skada skedd och jag tror inte ens att hjulen slutade snurra innan jag var uppe igen, nu dock med lite mer avstånd. Vi matar på ganska bra, kör inte allt för hårt (vill ju spara lite på materialet) och kommer fram till Scubapass.
Förra året var detta ingen match för någon dom kört Svensk Enduro, inte i år heller, men konsekvenserna av att göra fel är mycket större på grund mycket regn som grävt ut en liten fåra till vad som nu är en ett par meter djup ravin! Landade man hojen där så behövdes kranbil för att få upp den igen! Stefan gör exakt samma miss som Tony förra året och kör för långt, så även i år fick jag äran att hjälpa till och bärga hoj 25m uppför ett berg. Medan jag håller på med det så ser jag en CP i ögonvrån, men när jag väl är tillbaka på hojen så ser jag bara min puls och en möjlighet att få svalka mig lite och brakar förbi som om den inte fanns… Kommer dock på mitt misstag och vänder tillbaka efter ett par kilometer, då har både Tony och Mange passerat mig och Stefan. Vi kör på till CP 2, och där står Servicegänget och tankar oss och hojarna… Vad ingen inser förrän vi når CP 3 är att allt går på tid!!! Så där cruisar vi omkring i lagom fart, utan bekymmer och tappar säkert 20min, förstås svinsur över missen men det går snart över.
Kör vidare till nästa Special tillsammans med Mange och HBG Glenn. Jag och Stefan startar först och det visar sig vara Afrikas svar på Tibros hemmabana, så jösses vad jag får jaga Stefan!!! Men det går bra och förutom att hojen kokade litegrann på slutet, inga problem!


(3:17 jag och Stefan delar med oss av vad vi gjort under dagen…)


(0.52 Stefan kör fel, 1:45, jag får puls när vi backar hoj…)

Dag 3:
Vaknar upp och det är svinkallt ute, inte många grader över noll.
Allt verkar i sin ordning och vi ger oss ut mot start, men redan på vägen så märker jag att hojen helt plötsligt börjar ”koka” när jag ligger fullt på höga växlar??
Upp till 100km/h verkar det funka, men så fort jag går över så trycker den ut vatten?
Misstänker att det är ssmma typ av problem som förra året, men inte mycket att göra åt det när man står på startlinjen, så det får bli att hålla igen lite på rakorna och fullt i kurvorna.
Givetvis startar dagen med en sjöbotten och fullfart specialer i flera mil, och det inte så lite frustrerande att inte kunna utnyttja de sista 50km/h på toppen, men som vägverket försöker slå i oss, så tjänar man ju inte så mycket på det…. humm… upptäcker dock att det går ganska bra att hålla halvstumt i kurvorna och att dom flesta andra inte gör det, så klarar mig rätt bra ändå.
Dagens andra special leder fram till ”Starwars”, och är en fantastisk sträcka. Magnus och Stefan kommer och kör om mig och Jag å Stefan lyckas med konsstycket att krocka mitt ute i öknen! Det är ju inte så trångt där precis, men ändå ska vi blockpassa varandra mellan dynerna! Vi bara garvar åt det och kör ifatt Tony i Kamelgräset, och in till Serviceplatsen.
Jag står nu i valet och kvalet över att, 1. byta topppackning med eventuellt skev topp, eller 2. Byta motor.
Calle som gillar att slipa toppar i Nefta röstar på det, men jag och Martin från Torque tycker att ett motorbyte till en fräsch motor är ett rimligare alternativ.
det är varmt, och motorbytet sker endast iför boxershorts till viss förnöjelse bland resten…

När pannlamporna varit framme ett tag, så är motorn i, oljan påfylld (hade tömt ut den i Sverige innan transporten ner) och hojen provstartad. Allt funkar fint och trots att det är en ren standardmotor, så märks det ingen större skillnad tycker jag.
Tar en sen dusch och lägger mig ett par timmar.


(1:50 Magnus och Stefan vägrar att hoppa! :)

Dag 4: STARWARS
Vaknar upp och vobblar ner till frukost. Den här dagen har jag väntat ett år på att få revansch på.
Startar en minut efter Stefan och Magnus och kör lite sansat för att spara på mig och materialet.
Kommer ikapp dom innan CP1 och vi hänger ihop och har ett riktigt bra tempo. Allt flyter och Stefan drar genom kamelgräset (vilket är flera mil av varvet på 10mil som skall köras 4gånger i år istället för lätta 3gånger förra året), jag och Magnus drar när det öppnar upp och vi är på väg mot bra tider.
Ungefär exakt där det tog stopp förra året, så hör jag något ljud och strax därefter så tar det bara stopp.
Jag hade ett litet läck på utgående axel trots en flångny packbox, men inget värre än att jag hade med mig lite extra olja utifall att, och jag har kollat detta på varje CP utan problem.
Tror att det kan ha med det att göra, så jag tar fram oljan och häller i motorn.
2,6 sekunder senare rinner den rakt ut genom botten på motorn, och kan konstatera att oljepluggen har försvunnit!
Manges framskärm får agera donator, vi får i lite olja, nog för att komma till service 2km längre bort, men när motorn hoppar igång igen så kommer jag ingenstans! Växellådan, eller växelföraren troligen, är helt paj, och det är bara att ringa den stora servicebilen.
Trots att jag får stå och vänta på den och bli bärgad till varvning så är jag före en hel del att ”avsluta” första varvet.
Övergår till servicetjänst under dagen och peppar resten till stordåd.
Magnus tvingas bryta på 3:e varvet med spridar problem.
Tony gör en superinsats och Stefan kämpar sig i mål efter lite klotningar och ha hjälpt både mig och Magnus att försöka komma vidare. Freddy kör 3 varv och är mer än nöjd.
På kvällen får Calle äntligen slipa topp på dass i Nefta och vi byter motor återigen i pannlampans sken…
Orkar inte äta ens på kvällen och duscha kan man göra en annan dag.. men hojen går igen och vi tror att problem 1 beror på att med Big Bore kittet så blir topp packningen helt enkelt för tunn för den belastning som man nästan bara kan ge i Afrika, för det är som tur är inget fel på toppen utan bara packningen.
Fel nummer 2 beror helt enkelt på pannlampsmekande och panikfippel. Bottenpluggen var troligen inte åtdragen ordentligt och det kan man bara skylla på sig själv.


(4:40 vår nya vän Ben Young, Hur skön som helst!!! )


(5:00 Calle får sina 59sec of fame! :)

Dag 5:
Så länge det finns liv finns det hopp…
Med ännu mindre sömn, stort tack till Calle och en ny dag i sikte, så kör vi igen.
Startar långt bak pga problemen i går, och redan innan jag hunnit starta så kommer Mange tillbaka till start och hämtar ambulansen, Ryskan har kraschat, men det ska visa sig att det är segt virke i den tjejen!
Jag missade denna sträcka förra året, men ger fullt i alla spår för att plocka ifatt litegrann, och kör givetvis fel åt helvete, blir lite fundersam och spenderar 20km i kamelgräs istället för 7km pist… tappar inte så farligt trots allt, men kommer i lite otakt och är inte ifatt Mange och Stefan förrän tankning i någon by. Där visar det sig att jag gör en ekonomisk finasiellt slutlig transkation och lämnar min plånbok, så inget mer slöseri och shoppande på den här resan… (jo, det går bra nu!)
Mellan första och andra specialen är det en lång transport, och det börjar blåsa rätt rejält, motvind i 20 mil eller nått… men det skulle bli värre… det blev fullständig sandstorm, men så inte mer än 10m, allt var sandgult, och det enda som talade om vad som var upp eller ner var kompassnålen!
Startar dagens andra special, en kort rallysträcka och jag börjar mentalt ogilla dom med tanke på mina sköra toppar, och det blåser mer och mer. Riktigt svårt att stå upp bredvid hojen och ibland så flyttade den sig helt enkelt ett par meter i sidled. Trycker på så mycket jag kan och när man kör mot vinden är det svårt att hålla sig kvar i styret!
Kör om en hel del och studsar nöjd i i tankdepå för att fylla soppa…
Kort transport i motvind på asfalt, det GÅR INTE att stå upp längre..
I i nästa special, som är Sillespass och Valley of 100 curves.
Komer iväg bra tillsammans med Magnus, Stefan och Andrew, dundra på i en qued och gör en missbedömning. Plötsligt kommer en 1,5m bred washout som är bråddjup! Försöker få upp hojen på bakhjulet, lyckas halvdant med det men sjunker för djupt med bakhjulet och sopar ner framhjulet i nästa washout. Går över styret som ett spjut och landar rakt på huvet.
Magnus säger att det inte såg så farligt ut, jag mår inte illa, har inte svimmat, eller brutit nått, men är lite omtöcknad. Rullar på mot Sillespass och kör som en kratta!
Kommer upp utan större drama och navigerat fel ett par kilometer innan jag hittar tillbaka och ifatt Magnus som nu är rejält trött…
Kör vidare i stormen i Valley of 100 curves, och det går bättre och bättre tills ca 4mil innan mål, då bensinen helt plötsligt tagit slut!!
Får lite soppa av en engelsman, kör ett par mil till, och stopp igen!
Får efter långt om länge lite ytterligare soppa av en italienare och kommer i mål.
reflekterar över att trots att jag kör så bränslesnålt jag kan, så finns det många som kan köra saktare.
Inte helt nöjd med avslutningen, bygger om Roadbook tornet som ser ut som ett russin efter kraschen, och försöker rengöra förgasaren något för att minska förbrukningen.
Är helt slut och ser ut som om jag bott i ett grustag och supit i tre veckor, helt slut efter dagen!
Hoppas på bättre dag i morgon.


(4:50 ett exempel på hur det var under vissa delar av dagen)

Dag 6:
Vaknar av att regnet piskar mot fönstret och hinner skänka en tanke till dom som sover i tält…
Stormen fortsätter och regnet håller i sig fram till start ungefär.
Hojen går allt annat en rent sen gårdagens sandstorm och förmodligen har en del sand krupit in i förgasaren under alla motorbyten plus det faktum att min luftburk ser ut som en Schweitserost för att bota KLX astman som annars förekommer. Min fix från dagen innan verkar till en början ha hjälpt litegrann, men inte mycket.
Startar och drar iväg ut i sanden igen, som nu är tung och blöt som en Svensk sommar sandbana. Spårigt är det oxå och det gäller att hålla jämn gas hela tiden och jobba sig igenom.
Det mest förädiska är att det bara är tungt och blött ungefär en decimeter ner eller så, och därunder lurar mjukglassen! Eftersom bilarna har startat först så har dom både packat till och ibland grävt fram torr sand.
Hojen definitivt inte bra när jag kommer ut en bit, den skjuter, spottar och svär. Kan inte hålla låga varv som jag brukar, och den dör så fort jag släpper av, oavsett om jag är i luften eller i sanden. Det gör ju förståss att framhjulet gräver ner sig hela tiden och jag kan inte hålla spåren. Försöker ge fullgas istället, men det riskerar ju den andra änden med toppen… är lite less! Kommer ändå ifatt Tony, Stefan och Magnus vid CP 1 (det visar sig senare att Stefan klotat rätt rejält). Fortsätter mot CP2 och hoppas på att kunna hitta på något där tillsammans med serviceteamet, men ungefär 3km innan tar bensinen slut igen! 16liter på 7,5 mil!!! nytt KLX rekord och det beror inte bara på vind, regn och sand!
Har vid det tillfället precis kört om Magnus, som jag ber åka och fixa lite soppa vid CP, men bestämmer mig samtidigt att nu får det vara nog!
Börjar leda hojen mot CP eftersom det är medvind och det är besvärligt att stå upp i vinden och efter 1 km kommer Calle med en flaska soppa.
Ytterligare 1km längre fram står Stefan med en igensatt spridare och inte heller han kommer vidare den dagen.
Jag fyller upp hojen och sätter av de 5 milen mot Douz. Hojen går trots allt rätt OK på fullvarv, det är medvind, sanden dammar över vägen som i en saga och KLXen toppar 157km/h.
Tänker att jag ska ge det ett par timmar till resten kommer i mål med att försöka rengöra förgasaren. (Här ska tilläggas att jag verkligen inte är nått mekaniskt geni, och framförallt så begriper jag inte förgasare)(Det skall oxå tilläggas att, för att få bort något från motorn på en KLX så måste bakram, sving, dämpare plockas bort! Japansk presspassning). Får lite tips och skruvar isär munstycken och rengör dom, plockar isär toppen på förgasaren, rengör nål etc och jodå, det är en hel del grus överallt. Betydligt renare så smäller jag ihop den igen och monterar ihop hojen. för att upptäcka att den fortfarande låter som ett totalras! Ger upp en smula, och sparkar kotte bort i gruset mot Glenn. Glenn sitter och ser inte helt ledsen ut trots att han tydligen klotat ur sig dagen innan. Jag berättar mitt bekymmer, och Glenn har en ide.
Isär med hela skiten igen, ut med luftskruven, som Glenn svavelosande fördömmer ”för en blandskruv ställer man in en gång, inget sånt där jävla eftermarknads skit som äter motorer och folk ska hålla på å kludda med”. Han låter dock otroligt logisk och säger exakt hur och vad som skall göras, å går iväg på en massage…
Sagt och gjort, bara att utföra, och under tiden går solen ner, och fler kommer in efter en hård dag. Så även fler tips om tändhatt och stift, så jag byter det i bara farten/desperation, smäller ihop den och Hey presto, den funkar!
Den här kvällen får jag mat, och även om di svenske kämpar bra så är det XR Chris som är dagens man i depån.
Han kommer in först av alla, glad och helt speedad.
Chris kör en 20år gammal XR 650 som verkligen ÄR ett ras, men han är duktig på att köra, och en av dom trevligaste jag någonsin träffat.
Tydligen har Ben och någon mer sagt till honom kvällen innan att om han hade bättre hoj/var lite snabbare, så skulle han gärna få köra med dom… det skulle dom inte gjort! :)
”I’ll show that f**king ozzie” och andra tillmälen kom ur hjälmen och han verkade inte ens trött!
Jag skratta så jag nästa grina i allt elände.

Den kvällen fick jag mat i tid.
Sen gick jag å la mig.


(Exempel på hur dagen ser ut redan vid 1:55, 200m från start) (3:00, hur Holländare kör sand! 3:05 Trött Finne som inte gillar sand så mycket!)

Dag 7: Sandcross
Efter en viss förvirring kring roadbooken för dagen, så beslutade sig ORGA för att korta banan med ett varv. Mest på grund av tidsskäl sa dom, och med facit i hand så hade dom kanske rätt.
Jag startade 2min före Calle, som hade tagit över Stefans hoj dagen till ära. Dock långt efter alla andra.
Å eftersom det då fanns gott om spår, så blev navigationen inte så viktigt, en koll då och då bara.
Så, fullgas från start och hojen gick bra igen.
Redan vid CP 1 var Calle ikapp, och sen hängde vi ihop till strax innan varvning då jag så honom försvinna iväg en bit när jag tvekade lite i ett par stora sanddynor och fastnade. Han nästan ikapp till varning och tog ett kort stopp för lite extra bensin (för att inte råka ut för soppatorsk för tredje dagen i rad) men det var nog egentligen inte nödvändigt.
Kom ikapp Ben (som startade tidigt…) vid CP 1 (andra gången) och körde förbi. Gjorde sällskap med ett par riktigt snabba holländare ett tag till mitt navtorn började vibrera ca: 2km innan mål. Ville inte riskera mer karambolage så jag stannade och skruvade fast det istället för att det skulle fastna i framhjulet eller nått (det var ju uppenbarligen en sån vecka). Sen var det åter fullgas till mål.
Där var det inte så många, och jag lyckades till min egen förvåning komma på 5:e plats för dagen! (Calle medräknad och 9min före mig) Inte illa efter 2:07 Sandcross!
Sen skulle vi vänta en evighet, för att alla skulle komma in och för att Tyskars ide om en bra fest, alltid börjar med en jädra kortege!!!! å det är så jämra tråkigt, men Calle lyckade även här liva upp stämningen något genom att fucka up omgivningen och skrubba alla dyntoppar han hittade.. enligt inte helt bekräftade uppgifter så var det väldigt nära en seriekrock i de bakre leden, men där var inte jag! :)
Efter det, bärs, plankan, det vanliga och en trevlig stunds kappljug om bravader från när och fjärran med våra nyvunna vänner innan vi lastade allt och gick å duschade.


(1:50 går jag i mål & 2;10 studsar Calle in)

Resten är som man säger historia, och vem vet vad framtiden har i sitt sköte…

Jo förresten.
Någon som är sugen på en lätt gubbkörd KLX?
Pris: bud, och är det bra så slänger jag med en till i delar!

Sa jag förresten att Mattias även lyckades över köra min Rallylåda!
Som sagt, en bra vecka..
Men det är ju inget att hänga läpp för :)