Rally Tuareg 2013 – ur Morgan Rosells synvinkel

Dag 1
Första dagen kördes i norra Saharaöknen utanför Douze. Två varv på ca 6 mil/varv skulle köras. Alla förare i moto Proffi klassen startade samtidigt med så kallad “Le Man” start. Vi ställde upp ca 15 m bakom hojarna och på given signal sprang vi fram, startade upp och körde iväg. Jag som aldrig kört med roadbook eller GPS var nervös över hur det skulle fungera. När starten gått och jag drog ut på startraken och in mot de första sanddynorna fanns det inga förare framför mig! Jag och Kalle Hagenblad tog hand om starten! Svenskarna visade direkt att vi var taggade! Mattias Eriksson och Tony Landh var också med bland de främsta i starten. Vi körde nästan hela dagen mot olika GPS punkter och körde helt enkelt efter en kompassnål på GPS;en. Hyfsat enkelt alltså, va bara att klara av all sand utan att köra fast. De första två milen hade jag kontakt med Kalle men sen började min hoj koka så då försvann han för gott. Räckte med 1-2 min stopp för att hojen kunde köras igen men nu fanns ingen koppling! Vid ett fåtal gånger under resten av dagen fungerade kopplingen så det blev stora problem vid passerkontrollerna där jag var tvungen att gasa ner bakdäcket då jag saknade stöd till hojen! Även över sanddynekrönen var det svårt utan koppling. Några gånger körde jag fast i sanden, framhjulet kunde helt plötsligt bara försvinna ner i sanden och det tog tvärstopp. Om man då la ner hojen åt både hållen så lyfte sanden upp hojen och det gick att åka vidare.
När jag stog stilla med kokande hoj på toppen av en sanddyn och blickade ut över landskapet var det en mäktig utsikt! Mitt i en öken och med andra tävlande på dynor brevid mig som slet ont och försökte komma vidare. Tänkte några gånger att hur gick det till när jag hamnade här!?
Trots problemen med hojen rullade navigeringen på bra och jag kom imål på 16 plats, ca 16 min efter Landh och 40 min efter Hagenblad. Just innan målgång körde jag om Mattias E som blev 17;e.
Många som kört tidigare år i Marocko tyckte att årets tävling börjat mycket hårdare och undrade över fortsättningen! Nöjd med prestationen och en bra början på tävlingen.

Dag 2
Utgick från Douze och målgång i Gafsa. Jag startade med Mattias 1 min efter Landh, började med sandiga vägar och det gick väldigt fort och blåste hårt. Mer navigering med roadbooken idag och många varningar för “washouts”, diken i vägen som regnvattet sköljt bort. Efter någon mil var vi ikapp Landh och vi tre kom in i ett bra tempo. En bergspassage under dagen var det enda som var lite svårt. Två sträckor kördes under dagen med transport emellan. Vid målgång vid första sträckan kom Kalle in efter oss i mål, han hade tillsammans med ledargänget kört fel men upptäckt det och vänt. På sista transporten in mot mål kom vi till “Tomas Garden”, en liten ravin med gott om stora stenar. Va kö när vi kom fram och flera hojar stog och kokade, jag kollade lite snabbt efter nytt spår och hittade ett runt några stenar. Lite mer trialåka och över stenarna istället för emellan och så var jag nere utan att ha förbrukat speciellt med kraft. Kalle som kör med förkylning i kroppen tappar direkt ork när det blir bökigt. Hjälper honom med hojen utför något besvärligt område innan han kommer igenom och kan lägg sig ner och vila. Går upp igen och möter Mattias som brottas med sin Kawa 450 och Magnus som också är riktigt trött. De både får hjälp att ta sig igenom och vi sitter allihop och pustar ut. Då kommer resten av svenskgänget med Anette i spetsen som skriker, “1000 kr till den som kör ner min hoj!!” Ingen orkar nappa på erbjudandet och vi rullar hemmåt.
Mattias blev 7;a och jag 9;a medans Kalle blev 21;a. Under kvällen kom det tragiska beskedet att en engelsk förare vurpat på ett snabbt parti och avlidit av sina skador! Mycket dämpad stämning över hela rallygänget och inget tävlande under den tredje dagen.

Dag 3
Transport med hojarna på landsväg till Nefta, ca 12 mil från Gafsa. Vilodag inför morgondagens tuffa varlopp.

Dag 4
Starwars spelades in här, en liten stad byggdes upp i öknen och är nu en turistfälla! Vi körde samma varv tre gånger så första varvet var det navigering och nästföljande gick det att se spåret, ett bra minne hjälpte också till att underlätta. Jag gjorde två små misstag direkt och Landh kom ikapp nästan omgående och snart kom även Kalle. Vi åkte tillsammans nästan hela varvet innan Landh drog ifrån lite, vid sista kontrollen drog Landh rakt fram men när vi fått våran stämple och kollade roadbooken så svängde vi höger, det va det sista vi såg av Landh den dagen, jag och Kalle var på rätt väg! In mot varvningen och fylla på med vatten och lite energi. Andra varvet gick bra och vi turades om att ligga först och dra. Långa fina sandvägar, offpist( som att köra på skaren här hemma), sanddynor mm avlöste varandra. På detta varvet kom vi ikapp både blilar och andra hojåkare. Jag kände mig i mycket god form och att dra hårt i sand gick riktigt lätt med denna hoj. 525;an gick helt underbart, bra drag i motorn och bra fjädring, trivdes bra på den trots att jag knappt kört den innan tävlingen. Vid andra varvningen passade vi på att äta lite tonfisksallad sen var det ut igen. Fortfarande stark i kroppen och vi hade ett högt tempo men det var ändå Kalle som höll i taktpinnen, trots förkylning i kroppen körde han som en mindre demon, och vilka kast han hade på hojen!! Nästan så bakhjulet körde om honom ibland! Vi körde in med Kalle på 6 plats och jag blev delad 7;de med Kim De Rycker. Stefan Andersson blev 18;e, platsen före Landh. Med Landhs felnavigering så låg jag nu tvåa i svenskgänget och 12;a totalt.

Dag 5 Nefta-Douze
Tre specialsträckor under dagen, på den första passerade vi några uttorkade sjöar. Jag och Kalle hade gjort några mindre felkörningar och var på väg ut över sjön, gick kanske i 90 knyck när det mullrar till vid sidan och Landh kommer som ett skott förbi mig. Höll nästan på att ramla av hojen, inte beredd på att nån var på gång att köra om. Va bara att krypa ner bakom styret och slå på, då kommer Stefan Andersson och kör om, han måste ha haft uppåt 130 när han passerade. Dammade och blåste ordentligt men då brakade det till igen och Magnus Johansson dundrade förbi! Snart va vi imål och de bara skrattade och ursäkta sig med att de bara va tvungna att köra om!! Sträckan efter skulle bjuda på ett mycket svårt stenparti uppför i en ravin. Lite bökigt var det i början men inga större problem. En bit upp skulle vi över ravinen och där var det väldigt smalt, en förare framför mig kör lite för långt åt kanten och voltar utför och hamnar ca fem meter nedanför stigen men utan skador. Vi tar oss förbi och är snart uppe på toppen. På kvällen kom det fram att den sista svåra biten vi körde inte skulle körts, vi läste helt enkelt inte tillräckligt mycket i roadbooken. Hade vi läst rätt hade vi svängt av tidigare och säkert sparat 20 min. Väldigt viktigt att hänga med men nu gick det bra och det blev lite mer spänning…Denna sträcka var ca 15 mil och det kändes verkligen i kroppen. Totalt blev det 37 mil under dagen. Skönt att vara i mål! Kalle 6;a och jag 7;a, Landh 10;a, Stefan 13;e, Jiredal 14;e.

Dag 6
Hela dagen var en lång special på ca 30 mil. Jag, Kalle och Landh startade tillsammans med Stefan 1 min efter oss. Började direkt med sanddynor och min hoj kokade nästan direkt. De andra körde vidare men körde lite andra vägar än mig och jag såg dom ofta trots att jag var tvungen att stanna och kyla av hojen. Gick bra med navigeringen och när naturen blev annorlunda gick det bättre att köra för min del. Vid första tankningen låg jag några min efter de andra och vid en hemlig checkpoint såg jag Landh ge sig iväg. Sen kom vi in i ett bergsområde med många olika vägar och korsningar. Jag hade bra snurr på allt men såg inte något dammoln framför mig, har Landh kört väldigt fort eller tagit av på fel väg? Tillbaks till tankningen fick jag svaret. Jag var där först av alla svenskar! Nu blev jag lite nervös, har jag missat någon del av banan? Var rätt säker på att jag kört rätt men ändå?! ca 8 mil till mål. Nu ville jag inte bli omkörd av någon landsman!! Full fokus på navigeringen och där jag var säker slog jag på ordentligt. Skön känsla att bara ha fyra spår i sanden framför mig och veta att jag kan bli femma på sträckan. Gjorde inga fel i navigeringen och när jag kom in på de sista km sanddynor gick allt fort och bra. Motvinden gjorde att motorn inte kokade och jag hittade flytet i sanden, såg målgången och en sista kraftansträngning uppför trappen med tidkortet! Helt på egen hand körde jag in på en femte plats! Måste tacka Kalle som jag kört med under veckan. Bra att lära sig hur man navigerar och kör i sanden. TACK!!
Stefan hade från start problem med GPS och roadbook så han slog på hårt från början och körde ikapp oss i de första sanddynorna, sen hade han koll på Kalles rygg och slutade på en sjätte plats före Kalle. Landh blev 9;a.

Dag 7
På morgonen körde vi en sträcka på ca 6 mil. Jag låg på 7;e plats men var nervös för att tappa nio min till killen bakom. Men Kalle var lugn och menade på att det nästan var omöjligt att göra det på så kort körning. Högt tempo från början tillsammans med Kalle och Stefan och vi hade nästan kontakt med ledargänget hela körningen. Tävlingsledningen hade skrämt upp oss för en sjö som skulle passera under dagen men den var inga problem, lite vatten i några bilspår var det som var! Vid sista kotrollen svänger Martin Fontyn åt höger efter att fått reda på av Kalle att han ska åt vänster och kör fel i många minuter vilket gör att Kalle kan ta en placering i totalen. Kalle blir 9;a, jag 10;a, Stefan 11;a, Mattias E 12;a
Vid 15 tiden kördes ett ökencrossprov på ca 4 km. Ut i öken och runda två bilar och så tillbaks in mot hotellområdet. Vi startade med “Le Man” start och liksom första dagen var jag ute först på startrakan! Tappade lite i sanden och passerade Kalle när han käkade sand framför en dyna. Landh och Mattias körde jag om innan den andra bilen och såg då att det inte var så många framför mig in mot mål. Låg på hårt i spåren efter bilarna som startat tidigare och tog in på två förare. Såg att den ena var Martin Fontyn, hmm honom vore det kul att få köra om! Såg att jag inte skulle kunna ta honom om jag körde i samma spår så vid en stor sanddyna vek jag ut och hoppades på bra spår vilket jag fick. Jag höll fullt och kom ut framför både Martin och den andra föraren och såg målgången framför mig! Bromsade så sent jag vågade och laddade över mållinjen som femma och bästa svensk igen! Vilken härlig avslutning på mitt första ökenrally!! Två gånger in som bästa svensk, sjua totalt och utan skador på både kropp och hoj!

Till er alla som inte kört ett rally men som följt allt under vintern. Hur svårt kan det vara att åka ut på ett rallyäventyr?

Jag har kört enduro i många år men aldrig något rally, till 2012 var jag på gång att bli med men hittade några ”men” och ”måsten” som satte stop för tävlandet. Under 2012 tänkte jag mer på tävlingen och slöt upp på ett upptaktsmöte hos Hagenblad. Sen var det bara att strunta i allt förnuftigt och skicka in anmälan utan att ens ha en hoj att åka på! Hojen köptes under hösten och blev en mycket begagnad KTM 525-06 och jag har jobbat minimalt med den. Köpt en superstor tank på 24 liter, ett navigationstorn och en cykeldator för 250:-! Motorn verkade gå bra så där böt jag enbart kolv och kamkedja. Lager i hjul och styre böts givetvis också. I övrigt har jag servat upp hojen som inför vilken tävling som helst. Konditionsträningen har jag jobbat hårt med under vintern för jag vill inte göra alla uppoffringar för att sen inte prestera bra för att kroppen inte hänger med. Löpning=gratis träning.
Förbered er på att det blir jobbigt! Att åka ner till Sahara och bli förvånad över att där finns sand, då har ni läst på för dåligt! Var på det klara med att bita ihop och försöka läsa av sanden och landskapet. Kör man fast en gång i ”lä”sidan på en sanddyn får man försöka undvika den sidan i fortsättningen. Navigeringen var jag livrädd för inför starten men Hagenblad försökte lugna mig(utan att lyckas) och menade att det löser sig själv. Och det gör det, ha ordning på GPS och roadbook och följ pilen på GPS,en så går det bra. Drick mycket och fyll även på med annan energi, det är långa och många dagars körning. Men det är kul! Så se inte alla hinder, ta tag i detta äventyr och åk iväg! Det är värt det och det behöver inte kosta en förmögenhet.

Så nu är det bara att ni som inte provat på detta gör det!!! Kan varmt rekommenderas att blicka ut över ett ökenlandskap eller att titta rakt fram på en väg som försvinner spikrakt borta i horrisonten! Tillsammans med över 150 andra hojåkare.