Endurokollo 2005

Text: Mattsson

Prolog: jag har en idé….

Tänkte kolla om det finns intresse för ett endurokollo i Karlsborg, Västergötland (i mitt fall som del av träning inför Gotland)! Har en idé om att göra ett tredagarsryck, typ köra fre em/kväll, lör hela dagen och sö fm/lunch och köra så mycket man orkar. (Fre fm och sö kväll blir alltså restillfällen.)

Jag kan nog ordna så att vi får lokal hjälp med spår och specialprov om vi vill ha det och att det går att förvara hojarna säkert. Det finns fina spår, just nu ett på 3 km, men det kan kanske bli ett special åt oss…! Tanken är att vi ska kunna ligga och köra och nöta så mycket vi orkar, fritt var och en (när vi väl blivit visade var vi kan köra).

Kostnaden skulle bli tja, egen bensin förstås och övernattning på vandrarhem, vi fixar mat tillsammans och ser till att ha med lunch och fika ut till spåren. Sedan kan vi ju skramla ihop en gåva/slant till de vi får hjälp av på plats! För att förtydliga, det blir ingen direkt instruktörshjälp, även om man säkert kan räkna med goda råd ifall man önskar det.

Jag har hitills bara gjort en enkel fråga om detta skulle vara möjligt över huvud taget och det är det (men högst preliminärt), så nu undrar jag lite över intresset från er andra! Vill någon haka på? Jag kommer åka ner, mer eller mindre ambitiöst planerat, och köra. Så nu är det en öppen fråga om det handlar om lite åksällskap till mig eller om det blir rena endurolägret!

Ny information:
Då var det bestämt! Det blir endurokollo i Karlsborg, 19 – 21 augusti 2005!

Rapport från endurokollot, dag 1

Fredag morgon. Solen sken från en klarblå himmel och jag och farsan drar ut till hojparkeringen för att möta upp Westman, Kjell och Claes där. Westman och Kjell hade övernattat på det lokala vandrarhemmet och Claes i Töreboda hos svärföräldrarna. Alla hojar utom Kjells, som till synes inte verkade tåla den rena skogsluften, startar snällt och det börjar bli dags för att möta upp Lasse vid spåret för mastervarvet. Vi får tyvärr lämna Kjell som suckar och inser att helgen får börja med att meka. Frågan är bara vad som ska mekas, hojen vill inte tända över huvud taget.

Strax efter 10 drar så jag, Westman och Claes ut efter Lasse för mastervarvet. Allt går bra, spåret är finfint, vi tar långa spåret direkt och ger oss ut på 3 km-spåret som bygger på det första 4 km-spåret. Nere vid Vätterns strand fanns det några lätt steniga och sandiga backar och spåret var en smula stenigt. Rena salsgolvet tyckte vi som är vana vid stockholms kullerstensgator med inslag av trial uppför och nerför steniga berghällar…. Men jobbigt var det! Det sög musten ur en kan man lugnt säga.

Nåväl. Vi når åter 4km-slingan när Westmans hoj tycker att nu får det vara nog och vägrar låta sig växlas ner. Efter lite trix kan han köra tillbaka till depån via en grusväg som tack och lov gick bredvid. Den decimerade skaran puttrar med Lasse runt sista biten och kommer tillbaka till depån där Westman börjat klia sig i huvudet över sin växelovilligahoj. Hyra cykel? Klyva motorn? Vad göra? Jag som ligger flämtande i en hög på backen ser genast min chans och rebjuder Westman att växelköra med mig (långa pausar utan ursäkter-klockrent! ) Westman tänker: Tja, jag kan ju plocka ner så mycket jag kan mellan varven, så har jag förberett för mekning vid hemkomsten i alla fall. Så han börnar ut på spåret tillsammans med Claes.

Efter tag dyker Kjell upp, och lättat berättar att det bara var Westmans hoj som kommit åt gasvajern och dragit ut den så att gasen låg på, vilket gjorde den svårstartad. Och som tur var hade han plockat av tanken och hela rasket, och bytt tändstift, så att det blev lite skruvande i solen i alla fall. Lasse tackar för sig och drar hem, Rudolf och Farbror Vattenmelon sticker iväg för att prova de lokala grusvägarna runt sjön Björklången.

När det är min tur att köra igen har Westman skruvat av så mycket som det bara går och börjat meka. Nu har solen kommit upp så högt, så hojen och Westman befinner sig i solgasset för säkerhets skull. Vi andra kör så mycket vi orkar!

Lunchdags. Hela rasket drar ner till lokala kinarestaurangen som har buffé som dagens. Perfa! Vi drar i oss så mycket det bara går och sitter och har det bra i solen på uteserveringen. Nordman ringer och är i antågande, så vi sticker tillbaks till depån och Westmans vrak.

Nu kör jag, Kjell, Claes och Nordman så svetten sprutar och den västgötska jorden blir allt mer stenig. Westman sympatisvettas i svart tröja, brallor och stövlar under det att ryggen blir sympatitrött böjd över vraket. Efter ett tag var det dags att öppna kopplingskåpan, men hur få loss kopplingskorgen??? Med ett magiskt, fältmässigt trolleritrick lyckades Westman och Kjell få loss korgen och man kunde operera bort blindtarmen. Vi hoppas få en intervju med Dr Westman där han själv får berätta om den fältmässiga operationen han utförde tillsammans med assistent Girling. Lyckligtvis fångades allt på bild. Vi ser fram emot doktorns egna ord till bilderna. Westman kunde sedan avsluta dagen med att förvånat köra ett varv och konstatera att allt fungerade. Vi andra var lika förvånade, och framförallt, imponerade av den mannens svettiga envishet och fältmässiga mekkunskaper. Dagens mesta förare blev Claes, maken till kondition får man leta efter: han drog varv efter var på långa spåret. Klart imponerande!

Middag intogs senare på kvällen på en av de lokala ställena. Jag, Nordman, Melon och Westman kunde förundrat tittat på när Kjell visade upp en gällivaretradition han tagit med till sydligare trakter: han drack rosa alkoläsk. Hursomhelst, mätta vart vi och det var dags för att utmattat sova.

 Dag 2

Samling på Hammarnäset. Sommarmorgonen var lika strålande som gårdagen. Vandrarhemsligan ser ovanligt trötta ut, ja, utom Nordman då, som lekt snarkmaskin hela natten. Varken Westman eller Kjell lyckades stänga av den, men hittade så småningom öronproppar som hjälpte åtminstone lite.

Stela inser vi att det nog är läge för lite uppvärmning. Jag och Westman får sällskap av den lokale röde blixten Daniel Cambring, som förvånat konstarerar att det var nog första gången man värmt upp på träning på Hammarnäset. Väl vi hoppar runt som fånigast kommer Lasse G och Conny Paulsson farande på sina Husor, glatt flinande när de upptäcker oss… Conny såg…skinande ny-ur-förpackning-ut…. En detalj: baknavet var skinande blankt…Men det är ju faktiskt så det ska se ut! Kul att se så fina hojar!!

Uppvärmingen hjälpte mig en del i alla fall och det var dags att ge sig ut i spåret. Första varven gick faktiskt riktigt bra, jag tränade på att få upp blicken och det är helt otroligt vad det gör mycket! Kul som fan. Emellanåt fick man hålla sig ur spåret när nåt gulblått eller rött studsade förbi… Lika kul det! Claes drog ut på sin jag-ska-köra-73-varv-utan-att-stanna-turné som vanligt och Westmans hoj höll . Vattenmelon hade införskaffat lunch i form av hälsokostkorvar, hälsokostbröd och hälskosträkmajonnäs. Korvarna grillades och det käkades för fullt. Mums.

Så, till eftermiddagens begivenheter. Höjdpunkten på hela helgen: det vankades stubbarace på Kindboms åker! När vi kom dit låg det en hel gräsåker framför oss, bara att gasa ut på och tjohoooo: hela gänget dånar ut som en hord huliganer på speed. Känslan av att vara på en tävlingsbana förstärktes av den lokala publiken som storögt stod och glodde vid stängslet. Kjell försökt få igång vågen, men publiken stirrade dumt på honom ett tag tills han gav upp. Sen gav publiken upp när….ja, undrar vad de förväntat sig egentligen, och fortsatte att tugga gräs.

Upp med banan i form av koner och sen var det RACE! Conny kom ut och körde varv på varv, medan vi andra var tvungna att stanna och bara tjöta om hur kul det var emellanåt. Hela gänget var ganska jämnt, faktiskt, den ende som riktigt utmärkte sig var Westman som drog förbi som en bålgeting så fort han hade chansen. Tävlingsdjävulshornen var låååångt utväxta på den mannen…. Starten avgjorde i princip placeringen i heaten: dålig start, dålig plats. Jag fick till en kanonstart vid ett tillfälle: först iväg, slog av lite fram till första konen och vad händer: Westman till höger om mig sätter upp en armbåge och trycker till. Tjong, och han var förbi. Jag blev så paff att jag nästan stannade. Tack för den, din förbaskade £|%¤#”!%&%¤>!!! Beviset finns på film….

På slutet fick Nordman punka, så hans däck lastades i en av bilarna för åtgärd. Det tog lååååång tid, så vi andra åkte hemåt när vi konstaterat att vi nog kunde förlagt hela dagen på det där fältet….

Tillbaka till endurospåret. Nu var det lite segt, men det kördes ett gäng varv innan vi konstaterade att det var ju faktiskt en dag i morgon också…. Middagen intogs hemma hos päronen, ingen fulläsk ikväll dock! Vi hann titta på Westmans DVD från 4-dagars oxå, kul att se och man blev ju rätt sugen…! Ingen sen kväll den här heller. Snarkmaskinen lovade att vänta in de andra innan han somnade, men det gick dåligt med det, alla hade haft svårt att somna! Tror adrenalinet från stubbaracet satt kvar med ett flin i ansiktet på allihop faktiskt….

 Dag 3 Söndag

Dag tre och kroppen ville faktiskt inte gå upp, trots att jag ville. Luftfilterbyte väntade dessutom så jag vart lite sen ut i spåret. Väl där fanns bara en svettig Nordman som hunnit dra en repa och två kollokillar i shorts. Vart var stålmannen Claes? Efter ett telefonsamtal klarnade det hela. Han hade varit på plats, först av alla som vanligt, men upptäckt att stövlarna var kvar i Töreboda…. Jag tror att hastighetsrekord för bil med släp och hoj slogs den dagen, mellan Karlsborg och Töreboda. Nåväl. Kjells hoj fick punka på slutet av gårdagen och Kjell tyckte det var en utmärkt anledning att softa lite. Westman sympatisoftade så när vi kom igång med körningen så passade dom två plus Melonen på att fota och filma.

Söndag ojämn vecka betyder att spåret är öppet för CMK att köra. Vi förväntade oss horder av åkare, men det blev bara bekanta ansikten: Conny och Lasse, som båda såg fortfarande nya-från-förpackningen-ut. Hur bär man sig åt? Respekt! Sedan anslöt även David Pileryd från K3, som kommit hem från en vecka på Kungsängen med enudorträning. Det visade sig vara han som lagt 4 km-spåret, och dessutom kört med stridsvagnsplattor på släp efter en gelenderwagen… Inte hela spåret dock, men väl en bit som verkar omöjlig att köra med bil på…. Vi tackar för ett fint lagt spår!!

Det var jobbigt att köra. Kroppen var lite matt, och vi snackade om att vi kanske ätit för dåligt under helgen. Kjell kom med lite sportdryck till mig som jag tacksamt tog emot och sedan gav jag mig ut på spåret. Tyckte inte jag kände mig ett dugg piggare. Studs hit och dit. Tills jag ser tre shortsdårar med kameror. Glöm sportdryck och energimat. Ta fram en kamera och HEJ vad pigg man blir! Ett kort tag i alla fall. Man borde ställa ut folk längs hela spåret med kameror…. Claes for ju naturligtvis runt-runt på 7 km-spåret (som vid detta laget började likna ett äkta stockholmsspår) som om han nyss kom från ett vilohem…. Nordman och jag bestämmer oss för att leka lite i grustaget och shortsfolket filmar och fotar. För min del handlade det mest om att dokumentera förnedringen när jag inte kom upp. Bara nästan hela vägen upp. Jag skyller på att Nordman och David väger mer och får ner bakhjulet bättre i sanden. Andra skulle säga att jag är för feg på gasen. Jaja, jag kom ju upp på andra försöket, med lite framhjulsdrift av Kjell. Sen var jag för matt för fler försök, men nu stör jag mig på att jag inte provade igen….

Vi utbölingar bröt vid lunchen och packade ihop. Trötta, glada och nöjda. Det får nog bli fler helger som denna, gör vi en tradition av det hela får det nog bli i september eller oktober och varför inte en vårhelg också? Själv ska jag nog ner och köra mer i höst innan GGN, och det är ju alltid trevligt med sällskap!!