4-dagars 2007: Troy, Dreed, Hoke, Mattsson

nr1o24-dagars enduro 2007

Mattsson

En tomhetskänsla har brett ut sig, en intensiv hojvecka är över och man har delat mekning, roadbook, sovrum, matbord, roligheter, tråkigheter, verktyg och minnen, tätt ihop med andra hojentusiaster! Nu är Herr Vardag tillbaka och såren ska slickas, planer ska smidas, hojen ska fixas och fötterna landas på jorden igen.

Min Fyradagars chockstartade med en vurpa på första specialprovet, 4:e svängen (slalombacke, bara några km efter start…. snacka om raketstart), vilken skulle följas av (minst!!!) 8 till på specialproven, bara på dag 1…. Tiderna blev ju därefter… På dagens sista specialprov ville träsktrollet ta min hoj. Jag satte den fint mitt på ett kalhygge och kunde inte rubba den en cm. Där stod jag, och de som startat efter började dyka upp. Det var bara att peka ut det bästa spåret och hoppas på att nån vänlig själ skulle stanna och hjälpa till, eller att publiken en bit bort skulle komma, eller att Gud skulle sända ner ett pekfinger och peta upp hojen ur leran. Inget av ovanstående inträffade. Nån tjoade på förbivägen att han skulle säga till i mål och mycket riktigt, efter en lång stund kommer en funktionär traskande i jympaskor och börjar hjälpa mig. Träsktrollet anade ett nytt offer och sög ner honom så att han fick plocka ur pjucken ur leran i strumplästen. Meniallafall, upp kom jag till slut, efter att vi slitit som djur båda två, och då var det bara att vända tillbaka på enklaste sätt och maxtiden på det provet var som gjuten. Hopplöst efter de andra, med andra ord. Suck.

De andra dagarna gick i samma tecken, dock inga maxtider och med mindre och mindre antal vurpor, för att på sista dagen klara mig helt. Alltid nåt.

Spektakuläraste vurpan jag lyckades med, var nog den när jag missade E4:an till spång (jag överdriver inte, den var superbred och jättefin) och halkade rätt ner i det rätt så djupa, men framför allt, det med branta kanter diket som spången låg på. Då tänkte jag nog lämna hojen där och bara skita i allt, gå hem till Stockholm och bara glömma. Men tack och lov stod en snubbe som publik precis där, och han plaskade i, slet upp min hoj och fick den på spåret igen så att jag kunde, något stukad i själen, fortsätta specialprovet….Min tacksamhet visste inga gränser!! Efteråt fick jag höra att det var många som plumsat i, så då blev jag lite, men bara lite, gladare igen.

Gladaste grejen var nog det (tydligen) obligatoriska ko-stoppet! På landet finns gårdar med kossor som ska passera våra roadbook-vägar. När kossorna väl var i hagen och alla som väntat drog iväg, sprang kossorna bredvid i glad och vild gallopp! Dom var as-sköna och verkade vilja hänga med!!

Nu får man fundera om allt strul med roadbooken och de knöliga specialproven ska avskräcka från deltagande nästa år, men jag tror faktiskt inte det. Jag tycker tävlingsformen är skitrolig och jag kommer nog hoppas på bättring. Nån som kört alla tävlingar, 16 st, sa att detta var bottennappet, då kan det ju bara bli bättre igen!

 

Håkan Sjölund

Vilket härligt upplägg 4-dagars är i mitt tyckte!

Efter att iaf ha kört ett par dagar, är då jag såld på konceptet.

Som tidigare nämnts är det härlig samvaro (vad gå väll upp mot en ljugarkväll i tälten med SOE), lagomt korta specialprov á 10-20 minuter som inte kräver toppkondis för att ta sig runt, samt en del roliga grusvägar på transporterna mellan proven -vilka i sig kan resultera i att man blir helt svettig och anfådd redan innan man kört specialproven

En RB som gått att följa hade helt klart förbättrat totalupplevlsen avsevärt (de hade tyligen inte nes provkört den…), vi var många som tyckte detta. Så roande är det inte att behöva fråga bönderna om vägen halva tiden…

Enligt rykterna brukar det normalt vara enklare/storhojsvänligare specialprov(vilket vore klar skönt för oss enduronoobies), de nuvarande spåren var mest ”vanliga” endurospår, fast utan egentliga svårigheter så som bottelösa surhåll eller branta backar/diken att passera -även om några av oss tydligen ändå på något sätt lyckades hitta sådana brevid de tänkta spårvalen

Jag kan dock säga att jag inte velat ha kört storhoj i år, även om Troy(vilken var en av de få jag fick se i spåren då jag startade med honom) med flera visade att det gick alldeles utmärkt även med dessa på de snirkliga små endurospåren.

Personligen grämde jag mest över sista specialprovet på måndagen som var 5km långt och rätt gäggigt(sist som vi var att köra det), rotigt och potensial att köra fast. Själv tog jag ut mig rejält på detta och fastande bara en gång (får väll skylla på surhålsrutinen att jag klarade mig i de gäggiga delarna) då jag lade motorn på en rot så att båda hjulen stod i luften. Förlorade dock bara någon sekund på detta då jag körde såpass lätt hoj att jag orkar lyfta ner den för hand -skööönt

Iaf tog jag ut mig rejält på denna sträcka och måste ha fått en ganska bra tid i mina mått mätt. Det framkom dock att det fuskats/genats av några på provet och godtyckliga förare fick maxtid -jag var nog en av dem även om jag inte genat.. Fruktansvärt irriterande då det var den enda gången som jag eg. ”tävlat”

På tisdagen gjorde sig oträningen (som bestått av ca 30 minuter puttrande totalt i år) sig påmind genom kramp i armarna. Vilket gjorde det hela mer svettigt, sedan blev det RB”problem” igen och jag hamnade efter tidsmässigt = hoppade ett prov för att kunna hänga med grabbarna m.m..

På tisdagskvällen blev jag rätt illa myggbiten vilket medförde att jag fick roa mig med ”myggbettsfeber” (allergisk som jag är mot dem) hela natten = gjorde att jag hoppade de två sista dagarna tillsammans med osäkerheten om sängplats sista natten.

Den stora förbehållningen för egen del var att få träffa allt härligt grusfolk samt specialproven före och efter lunch på måndagen. På dessa spår hade jag kunnat köra hela dagarna

Lätta sandspår utan teknikaliterter eller sådant, bara härligt gasande på mestadels trean! (Selle kom ändå flygandes och swishade förbi på ett ögonblick -skönt att höra att knät redde för honom sig f.ö.).

Hade livet sett annorlunda ut hade jag def. planerat att köra nästa år också (med hopp om bättre RB då)!

Väntar spännt på Hagenblands berättelse!

 

Troy Carpenter

Ur en ”Rookies” synvinkel…

Efter ett antal års tjatande från min gamla kompis ”Olle O” att plocka tummen lös, och följa med att åka ”Fyra Dagars” (Han har ju kört samtliga sexton stycken), i år tog min reserv av ”dåliga ursäkter” slut… och jag var mer eller mindre tvungen att hoppar på tåget.

P.g.a. våra avbokade DDU Australien’s resor; mitt rally prejade 950 SE står färdigt och väntande hem i garaget. Hagenblad var väldigt sugen att få köra några ”test” mil på sitt nya LC4 625 Rally hojen… och dessutom hade jag två döttrar på sommarlov som var ivrigt att åka iväg en vecka och campar. Jag tittade i almanacken och insåg att jag inte hade något annat bokade denna vecka… Då så, hi ho, till Fyra Dagars vi går!

Vi packade OlaN’s (tackar för lånet) Nissan Pick-up och släpet på lördag eftermiddag med allt nödvändigt (och onödigt) camping utrustningen, cyklar, tält och diverse tillbehör, sedan drog vi (Amy, Melissa och jag) iväg norrut från Hbg. På lördag kväll hittade vi en mysigt liten vindskydd vid ett natur reservat strax söder om Karlsborg, och slog lager för kvällen… Lite grillade korv och varm choklad gjorde susen för tjejer och jag…

Söndag morgon fortsätt vi resterande del av färden upp till Örebro, frukost på Eurostop, litet inköp av nöd provianten och tankade bilen, hojen, reserv dunkar osv. på Statoil, sedan körde de två sista milen upp till Garphyttan… Då kl. 09:00 var vi redan fram i Ånnaboda…

Vi hittade en bra plats i campingen vid startplatsen, lastade av hojen, upp med service tält, slår upp våran kupol tältar osv. Då var ”Camp SOE” klart och förbered i väntan på resten av ”gänget” att dyka upp vid middag -eftermiddags tid!

Klockan 13:00 trallade jag bort till kansliet, hälsade på alla i ledningen osv. och gjorde färdigt alla mina administrativa pappers arbete och dyl.

Calle, Thomas (DREED) och Danne dök upp ett tag efter och reste upp den numera världsberömda (i SOE kretsar i alla fall) ”Militär” cirkus tältet, braskamin och diverse prylar… Bl.a. fick vi se Calles patenterade underjordiska ”öl kyl- lådan” och SOE flag stolpe resas med stor ceremonin!

Zonetripper, Matsson, Westman och Hoke anslutande sig till sällskapet strax därefter och då; var hela SOE fyra dagars attack styrkan på plats!

Alla hade deras egna litet ”sista minut” pyssel att sköta… Inte minst Selle ”Midnight Spares” Zonetripper, som fortfarande hade sin nyinförskaffade 200 EXC i diverse bitar… Men en annan var inte mycket bättre… Jag också skulle kränga på två ny Mitas däck med bib-mousse korvar, nya broms belägg fram och bak, samt andra drivning från ”öken racket” till enduro spec´innan jag gick igenom besiktningen… kl. 19:00

Med hjälp av Calle och Thompas (som sköt broms belägg och drevnings byten) under tiden som Björn (Kapten Haddock) från MC Sport och jag byte däck och korvar fick vi 950’n ihop… Till slut blev allt färdigt till kl. 19:00 och vi alla kunde relaxa och tar en öl och korv i lugn och ro vid grillen på kvällen… En del ljug och rävspel ägd rum till ca. 10:00 tiden, då alla såg fram till kommande veckans äventyr… sen var det säng dags!

Måndag Dag 1: ”Nora” dagen.

Vi som var i ”SOE gänget” fick starta tillsammans i ”grupp två”; som innebär att vi hade en relativt tidigt start mellan cirka 08:30 – 08:40. Först Matsson och Westman, Danne och Selle, Calle och Thompa sedan Hoke och jag…

Första prov låg bara några kilometer från starten… Ett ”Slalom prov” i Stenshöjden skidbacke… Skitskoj! Rakt upp på backen runt ett antal pilat stolpar till toppen, banan gick fram och tillbaka på några stigar och skogsslingor på toppen, sedan ner, upp och ner igen på andra sidan under liftarna!

Fick köra om ett par hojar (LC4 Adv. och en 950 SE) som fastnade i ett brant parti strax efter starten, men i övrigt körde lugnt och felfritt… Då var första prov avklarat utan drama… I mål väntade jag et stund för Hoke, men efter ett par minut han dök inte upp och jag började undrar… Det visade sig senare att han hade ”hoppade av” första provet, och körde runt till mål kontrollen… Då var det orsaken till att jag inte kunde hitta honom.

Efter ett kort stund jag drog iväg via roadbooken på första transporten mot SP2, och DÅ började den roliga…

Inom 500m kom den första tveksamhet (massor of hojar som åkte från andra hålet!). Men de – i och för sig – passerade mer eller mindre i korrekt nummer ordning – då resonerade jag helt enkelt att roadbooken gjorde någon sorts ”loop” (fel!). Efter ca.15 km kom jag till en not som verkade stämmer, dessutom var restan av SOE gänget (förutom Hoke) på plats… Vi konstaterade att roadbooken var kanske lite ”konstigt”, men alla hade samma mil antal och det stämde bra med total distansen… Då fortsätt vi 5 km till… Helt borta… Inget stämde… Vi möt ytligare två andra som hade varit inne på samma spår… men var helt förbryllade. Kör tillbaka till sista not… möts av flera som är ”vilse”… Kör vidare ett par not till ett T-korsning… Det verkar ”kanske rymligt” och fortsätter vi, sedan kom vi till ett stort gäng (inkl. Öken Olle och Kapten Berglund) som visa sig också vara helt förtvivlade…

Nej, det ”suger” resonerade vi allihop, och körde tillbaka i en enda stort grupp till mål kontroll på SP1. Då få vi förklaringen av tidkontroll personal att FÖRSTA väg byte på transporten (bara 500m meter efter mål kontroll) inte var med i RB’n och var dessutom fel pilat…

Då med det förklaringen, ger vi oss iväg efter alternativ routen… Men inom kort är vi alla ”borta” igen… Det verkar som inget stämmer! Tillbaks till SP1 mål kontroll (igen!)… Nu är det två hjul anarki som råder… Hojar körs kors och tvärs letar efter routen, tids kontroll personal som ringer förtvivlade till rally ledningen och ett hundratals enduro förare som klia sig i huvudet!?

Nu har nästan en och ett halve timmar passerats… Vi (Selle, Danne och jag) har over 60 km på mätaren, fast vi har inte kommit mer an 5 km från starten… Calle, Matsson, Westman och Thompa är borta (vi tappade kontakt med dom i hoj vimlat), och då är det nästan 70km kvar (enl. RB) till TK1 i Nora. Vi behöver bensin om vi skall klara oss hela vägen… Då kör vi tre tillbaka till Garphyttan och tankar… Fler av förare kör tillbaka till starten i Ånnaboda, ännu mer kör direkt route via motorvägen till Nora… Nu är hela fältet utsprid över en tredjedel av ”Kilsbergens” området…

Efter tankningen i Garphyttan Danne, Selle och jag bestämmer att återvänder till SP1 och försöker fullföljer RB’n till TK1… Trots allt, vi hade åkte hit för att köra grus och enduro – inte att genar på motorvägen… Då bortser vi från alla felaktigheter i RB och efter ett antal noter (ca. 10 km senare) kom vi rätt på RB igen… Det syntes att inte många har klarat det… kanske 15 – 20 hojar log på spåret framför oss.

Vi lyckades följer routen hela vägen till Nora, sedan i den sista skogsparti (mindre an 10 km till TK1) sparrade allting i roadbooken ute igen (en tema som vi sedan skulle vänja oss med under resterande del av veckan). Då skiter vi i routen och tar raka vägen to Q8 macken i Nora (TK1).

Informerade av kontroll personalen att ingen tids prickar skulle delas ute för första transporten (vi är mer an två timmar bakom schemat!) kör vi vidare till enduroprovet it Gyttorp (SP2). Nu är vi bland de allra sista på fältet… Enduroprov är ett litet 4 km slinga bland tallar sten och trä rötter (tusentals rötter!). Spåret är ganska blött och uppkört bitvis, och då efter allt stress av morgonens ”navigations övningar”, börjar jag köra provet ganska försiktigt – som en överviktig orutinerat kratta.

SP2 avklarat (ingen höjdare tid) och Hoke är nu ansluten till trion igen… då är vi nu fyra stycken SOE-ites som fortsätter tillsammans mot SP3… SP3 var också en Enduroprov av den smala, steniga typ. En tredjedel av vägen igenom denna provet lyckades jag ”vrida till” vänster knä ordentligt i en stenigt parti och tillbringat resten av dagen i ”limp home” mode.

Det visade sig att alla prov på Dag 1. var mer eller mindre av samma typ… Smala, tekniskt enduro slingor med stock, sten och rötter… Ingen idella plats för en ökenhoj alltså… Men speciellt SP6 som var mer som en Enduro VM sträcka…

Även om jag lyckades tar mig förbi/igenom surhålet som befall många andra utan problem… Det var inget plats för ett ”ökenskepp” inne ibland alla rötter och sten och jag fick ”lyfta” eländet (med skit ont i knäet) TRE olika gånger för att kommer fritt! Som Hoke berättade tidigare många fick ”max tid” på denna SP (jag klarade mig med sex sekunder tillgodo!) och det var fler den kvällen som ifrågasatt om ett sådant prov hörde hemma på fyra dagars?

Tillbaka på service parken, hojen behövdes bara lite kedjespray, laddar ur roadbooken från MD’n och en snabb tvätt innan det parkerades i Parc Fermé för kvällen…

Denna kväll (med is pack på vänster knäet) jag bestämde mig (med hänsyn till mitt olämpligt val av MC och fysiska tillstånd) att försöker genomföra alla Special Prov på fyra dagars inom max tiden, och skaffa ingen tids prickar på transport sträckarna under resterande del av tävlingen… Det var mitt mål och kl. 22:00 på kvällen kändes det bra att gå lägga sig i sovsäcken.

Tisdagen Dag 2: ”Karlskoga” dagen.

Vi (SOE gänget) var i startgrupp 1 idag (första ute på spåret) och Dag 2 fortsätt i ungefär samma tema som Dag 1… Stundtals obegripligt roadbook, tillsammans med enduro SM inspirerade specialprov. Jag förankrade mina tilltänkta ”gameplan” från förra kvällen och satsade enbart på att ta mig igenom provarna och INTE skada vänster knä ytligare (som var numera tejpade i en halv sittande position). Jag körde dag två i sällskapet med Hoke på förmiddagen och sedan Thompa som ”hakade på” efter lunch när hans roadbook hållare gjorde det enda vettiga alternativ (med hänsyn till noterna) och begärt självmord genom att kliva av styret mitt i en enduro prov! Hoke började få stora kramp i underarmarna vid enduro provet på eftermiddag och står över ett prov…

Ingen stora skandaler från min sida på dag två, hojen krävdes bara en snabbt tillsyn innan jag löste i den på Parc fermé, och kvällen tillbringades jag tillsammans med Amy och Melissa vid grillen och ett gäng av Olle O’s kompisar… lite massage och om-tejpning av knäet… och lagom i ”fis” säcken till 22:00 tiden…

Tyvärr men Zonetripper rakade ut för en liknande (fast värre) knä vridning på Dag 2 och bestämde att inte kör vidare på fyra dagars, i en försök att blir frisk till Stångebroloppet i helgen…

Onsdagen Dag 3: ”Laxå” dagen.

Nu efter två dagars ”fumlandet” med roadbooken, hade ledningen bestämde att skick ut en ”föråkare” som pilat transport sträckarna om/när/var det var nödvändigt… Då slapp vi som förare de flesta ”vilsne” moment på transporterna i alla fall! Dagens prov meny var lite mer varierande an dag 1 & 2… En rolig cross country prov först på morgonen (breddare spår an de vi hade varit med om tidigare), samt en roligt grass-track och två skit-bra enduroprov i sandiga och lagom stalpigt tallskogs terräng (utan all trä rötter och sten som de två tidigare dagar).

Grass-track provet var skit kul, lite hala i kurvor ibland, med intressant. Man skulle köra två varv, och på första varv kom man till ett djup dyket, som i första hand såg ut som man kunde hoppar över (fel!). Jag bottnade ”stridsvagnen” så fullkomligt att jag fick hasplåtens artikel nummer stansade på min häck! På andra varv, bestämde jag att skär diagonalt igenom dyket som var både snabbare och mindre spektakulärt! Stackars Thompa kämpade med ett mycket sliten bak däck framför mig, och var knappast några sekunder framför mig när vi kom i mål…

På eftermiddag kom ett ordentligt regn skur som lämnande en och annan helt dyngsur… Vi också fick köra en roligt liten (två varvs) cross (sand) bana prov i närheten av Askersund… Mycket bra layout med suveränt 180 graders sandvallar att köra runt… På andra varvet kom ”känguru pojken” inne på en höger kurva i tre’an med lagom tempo att laddar runt sandvallen… Då lyckade jag peka växellådan i ”friläge” och gör en ”Hindenburg” rakt ner i sanden… Sand överallt! Plockar upp ”Clockwork Orange” snabbt och kör vidare i mål på provet…

På transport sträckan efter cross provet marker jag att hojen går lite ”trögt” på #2 cylinder… Hmmm??? Vad kan det vara…? Kan det vara fukt eller olja i luftfilter efter vurpan? Eller kanske fukt i elektroniken som resultat av regn skuren…? Vad? Det skulle undersökas på kvällen i service parken… Men först en sista enduro prov att köra.

Då jag skruva upp tomgången (för att undviker motorstopp) innan enduro provet – som följer en blött, sten infekterade, singletrack längst ett viltstängsel igenom långt gräs!. Och resultat blev min bästa (tidsmässigt) av tävlingen! (ha-ha!).

Tillbaka på service park, Björn och Stefan (MC Sport/Skoj på Hoj) hjälpte mig att byta luftfilter, torka ut el komponenter med CRC 556, byta bakre cylinderns tandstift (tak till Gunnar Haglin för ny tandstiftet, och Andreas på 950 SE för lånet av tandstift hylsan!). Vi även hann justera kedjan och rotera däcket… allt under en timme! Men… bakre cylindern fortfarande gick trögt! Inget annat att göra… Bara skruvar upp tomgång och köra som det är… bara en dag kvar!

Dag 4: ”Hallsberg” dagen.

Sista färden! Första SP var en repris (i revers) av första dagens Slalombacke prov… Halvvägs ner på lift spåret jag bottnade ”Clockwork Orange” hård i ca. 70 km/t och plötsligt fick tomgång tillbaka (ungefär 5000 rpm!) och fortsätt nerfor backen i warpdrive! Det visade sig att det var flottören i förgasaren #2 som hade hakade upp sig när jag lår ner den på crossprovet dagen innan… Nu hade de skakade loss! Jag stannade på botten av backen… Kontroll personal tittade på, med skrek i ögonen (mina måste varit nästan like stor som mina SCOTT glassögon!)… Under tiden jag skruvade tomgångs justering ner till ett någorlunda vettigt nivå (det tog inte mer an fem sekunder) sedan flog jag iväg uppför backen igen! Problem solved!

I Hallsberg var det ytligare två roliga enduro/sand tallskogs prov vid lunchtiden, sedan Speedway i Kumla – som de flest av oss hade såg fram emot hela veckan…

Vi i SOE gänget skaffade oss våra eget ”heat” med Calle, Danne, Matsson, Westman, Thomas och jag… Calle tog starten med mig tätt intill, och vi körde de första två varv tätt intill varandra. På tredje varvet kom Thomas förbi mig i bak rakan… och då försökte jag en kontra manöver i kurvan, men gick lite bredd. När vi kom förbi start linjen för den tredje gången var Thomas och Calle bara en hoj längd framfor mig, och jag vet inte vad jag tänkte på (tydligen jag kan inte räknar!) – men jag slog av gasen för att sakta ner… Då kom Danne, Westman och Matsson förbi i full blås!

”What the fuck are these bozo’s doing?!” jag tänkte till mig själv… Då såg jag att bade Calle och Thompa var fortfarande ”wide open” i bak rakan… ”SHIT! Det är FYRA varv, inte TRE varv you idiot Troy!!!”. Då fortsätt jag den sista varv med skakande huvudet och kom in sista… Fast det var tiden som gällde och de fåtal sekunder jag tappade betyder knappast något i sammanhanget… Det kändes dumt i alla fall.

Efter Speedway jag stannade efteråt et kort stund för att pratar med Amy och Melissa (som hade kommit till provet med olle O’s familj att titta) och förklarade hur det kunde blir så att deras farsan aldrig hade klarat av tredje klass matte på skolan…

Under tiden resterande del av SOE gänget kutade vidare på transport och jag tappade kontakt med dom (Det visade sig att de gjorde en liten avstickare att käka glass längst vägen).

Sista prov var en rallysprint backprov i Stenshojden bara ett par kilometer från målgången i Ånnaboda… Nar jag kom fram var ingen annan av SOE-ites på plats, så jag ställde mig i ko’n. Jag vred på gasen ordentligt på den 700m bana och fick en skaplig tid (ICO mätaren visade 156 km/t som högsta fart när jag korsade mål linjen!). Sedan var det bara en kort hopp tillbaka till Ånnaboda och mål linjen. Jag fick min medalj av Tävlingsekretare Anders Lindén nar jag kom i kontrollen, sedan var det bara att invänta mina SOE polare att kom i målet…

Alla fick en traditionellt ”mineral vatten” skumpa dusch av mig efter de korsade mål linjen! Bra jobbat killar och tjejen!

Nu var det bara att packa upp och pris utdelningen som var kvar…

Calle belönades med ett mycket hederligt 4e plats i Klass 5. Och med hänsyn till kvalité på dessa tre förarna framför honom, var det något att han kan vara mycket stolt över (jag var stolt över honom i alla fall!).

I totala resultat listan var det sedan Westman, Danne, Thomas, Matsson och jag som fullföljde loppet… Synd att både Zonetripper och Hoke som fick bryta.

För min del; min första Svenska Fyra Dagars Enduro gick som det gick… Jag uppnådde personliga mål att köra ALLA specialprov inom angiven maxtiderna, och inte skaffa några tids prickarna på transport sträckorna. Då var ja nöjda…

Nästa år skulle jag gärna köra fyra dagars igen… Men om tävlingsbanans förhållande är liknande dessa i år – det skall vara på en 400 enduro hoj…inte en full pimpade rally hoj.

om spår val och special provarna kanske var mer liknande de som vi hade Dag 3 och 4… Då kunde jag fundera på åka en två cylinder hoj igen… Men jag måste övar min single track enduro teknik lite mer med stora bågen innan i så fall…

”Micke… Hey… what are you doin’ next weekend…? Can we take the LC8’s up to Falun again… I need to get some more hard enduro big bike riding tips from you…”

Avslutningsvis:

Tack till Calle, Danne, Westman, Matsson, Selle, Thomas och Hoke för den goda SOE sällskapet under veckan. Tack till Björn och Stefan från MC Sport/Skoj på Hoj for all mek. hjälp och service ute på spåret under tävlingen.

Tack till Olle och Helén O och deras barn Anton och Louisa för att övertyga oss att hänger med i år, och tack till min döttrar Amy och Melissa som hängd med och stödjat sin gamla Farsan under veckan…

M v h,

Safari Troy.

 

Thomas Ristrand

Ja, då va mitt första 4-dagars och för den delen min första hojtävling avklarad.

Förutom vissa brister i arrangemanget (hmmm) så va hela tävling en otroligt lyckad tillställnng för min del.

Dag 1. Mycket trevande. Tur för mig att jag körde med Carl. Han har en sån jävulsk koll på det mesta och har dessutom kört tidigare.

Men framför allt ett gott humör och är reko hela tiden. ETT STORT TACK CALLE!

Ok, 150 i puls i starten vid varje prov. Så jag va ju helt färdig redan innan jag kom iväg typ.

2:a provet sumpa jag min RB hållare. Fick åke ett varv till för att leta. Men Nej! Då fick jag ta rygg på Carl resten av tävlingen. Halv bra dåra.

Dag 2. Ligger efter som fan för att RB inte stämmer. Kör med Troy som har en hoj som toppar ett par hundra, minst. Vi kör FORT! Väl hemma har jag i princip inget bakdäck kvar. Hinner inte fixa till dag 3.

Dag 3. Ja, gissa hur bra det går att köra ett blött gräsprov med slicks bak?

Nåja, styr upp med Olle Olsson som fixar ett nytt däck till dag 4.

Dag 4. Nu jävlar. Nytt däck och fått någorlunda ordning på fjädring.

Funkar rätt bra på proven. Är fortfarande lite rädd att köra riktigt fort.

Men som tur va så är sista dagen den bästa. En hjulslängd från att slå Carl på speedwayprovet. Den satt riktigt bra.

Tack Carl, Mattsson, Westman, Selleskog och Danne för en NEDRANS kul vecka! Tälta med er va grymt.