4-dagars 2007

franskslangning4-dagars enduro 2007

Försnack

Det var inte tal om 4-dagars i år, då all ledig semester skulle gå till Australienrallyt i augusti, trots att ett glatt gäng redan bokat in tävlingen. Australien ställdes in för vår del, och vi snackade om att köra Tunisien, men eftersom detta blev billigare än Australien, även 4-dagars. Detta rann ut i sanden när Micke och Marcus drog sig ur. Jag saknar ju karaktär och blev övertalad av nån manipulativ sadist, och kollade med Troy. Denne fixade anmälan, och för att saker skulle hända snabbare mekade jag ihop min vinsthoj. Troy hoppade också på anmälan förresten. Jobbade hela veckan innan på ett gigantiskt kolkraftverk i Portugal, och var inte direkt med på noterna. Packade min skit och maxade bilen på lördagen. Söndagen hämtade jag Thompa, och sedan min rallyhoj i Arlanda. Tuffade bort mot Örebro. Försökte övertala Michael att skippa sitt asociala beteende, och sova i militärtältet med oss, men han sade sig snarka illa, och då slutade jag tjata. Snabbpillade med hojen och lämnade in i parken. Snackade skit och sussade sött.

Bilen packad: Tält 22 inkl kamin osv, 25-l dunk, grill, kol, flak öl, flak energidricka, körkläder, vanliga grejor, kampingprylar, flaggstång, badgrejor, mat, GT, tältlåda, lampor, verktyg, reservdelar, yxa, spade, ved och motorcyklar. Klart lastad asså.

 

Måndag 1/7

Solsken +20 – Nora

Sova i militärtält är ju inga problem för oss som gjort lumpen. I mitt fall var alltid kamintält som på hotell, jämfört med patrulltälten vi vanligtvis sov i. Varmt är inte helt fel, och detta var också något vi beslutade iom det dåliga vädret dagarna innan. Vi skulle ju torka kläder osv. Visade sig i alla fall vara en höjdare och vi sov som troll, bortsett från att jag är så benig att händerna domnar och jag vaknar och måste vända sida. Men vaffan, man kan inte klaga på självförvållade grejor, som går att bota med calzone. Vaknade, käkade hotellbuffé tillsammans med resten. Konstiga är att Anette och Per, som valt hotellsängar med pedikyr sovit dåligt pga raceångest och satt nerviga. Stackars Anette fick knappt ner frullen, medan vi andra typ inte nämnt tävlingen. Jag brukar vara rätt likgiltig fram till startflaggan, så ett uppenbart tråkningsläge var framme här.

Startade typ kvart över åtta och bara efter 4 km låg första provet, en skidbacke. Eftersom jag inte kört hojen tidigare var den rena skiten att hantera i backen. Mjuk som i lera, bottnade hela tiden och ville inte dit jag tänkte. Spenderade hela dagen att fippla med alla inställningar efter varje prov. Backen var i alla fall kul, och det är sällan man får börna skiten ur en skidbacke. Man liksom väntar på att SLAO skall dyka upp och batonga ner och lämna en i en myr. Thomas hade tydligen inte köpt liftkort och fick maxtid direkt. Vi samlades och körde roadbooken. Helt åt helvete. Fetfel, vi testade alla spår, vägar, mätte och och frågade efter vägen, liksom nästan alla andra. Efter en timme och 76 km letande ringde jag tävlingsledaren och frågade vad vi skulle göra. Inga noter funkade, även efter anvisningar från slalomtidtagarsnubben. Åk till Nora, fick jag veta, och vi hann till slut dit. Troy, som själv skriver egna roadbooks var föga imponerad av denna usla excel-rb. Vilse igen direkt efter tankning, men mha vägnr fann vi nästa enduroprov. Enduro var föresten melodin i år. Konstigt, då detta skall funka med stora hojar. Såhär gick resten av dagen; gissa noter, chansa och komma i tid i alla fall. Min tanke var att en lokal förmåga skrivit turen, och sedan provkört den själv. Farligt, då man är direkt hemmablind. Hursomhelst gick proven bra, även om de var i svåraste laget. Detta var riktig enduro, vilket flera fick erfara. Thomas passade på att tappa sin rb-hållare på andra specialen, och åkte ett varv till, utan att hitta den. Härefter ryggsäckade han på mig. Anette satte sin hoj i ett hål på en annan ännu djävligare bana. Lunch vid en ascool sandbana med kanonbra körning. Resten av dagen bara flöt förbi. Kom till slut fram halvsura hela gänget, mekade, och fipplade ett tag, sedan in i parken med hojarna. Gick ner och badade och livet blev ljusare igen. Efter detta var det mc-uppvisning med Berglund, som är en djävel på stunt förutom att har den grymmaste penisförlängaren till hoj. Dock stuntade han med en tjejhoj. Höjdaren var i alla fall grillen senare den kvällen. Vi snackade hoj, och huruvida man fick stanna och hjälpa Anettar ur surhål på specialsträckor, och hade allmänt trevligt. Avslutade dagen med att principelda kaminen, samtidigt som Johan och Danne stillade natthungern med korvbröd och räkmajonäs.

SP1: Slalombacke. Gräs och mossa, långabackar.

SP2: Jordbana i tät granskog. Platt och med vallar. Slutade med gräs.

SP3: Traktorspårbana med grusbotten. Kuperat men öppet.

SP4: Bred plogad sandbana i tallskog. Snabb och utan vallar.

SP5: Minns inte

SP6: Svår lång bana i granskog. Lerhål, hyggan och spångar.

Tisdag 2/7

Växlande +20 – Karlskoga

Så, det blev morgon igen trots allt, och den normala proceduren utfördes utan problem. Tråkigt nog även samma sorts roadbook, med massa småfel, och gissningar. En regel var att noten ut från proven var åt helvete. Roadbooken i sig gick att följa, man kunde bara inte hoppa på den någonstans, och det var ju trist då man måste göra detta minst sex gånger per dag. Tompa hade fått tag i en annan roadbook-hållare, men gillade snyltkörning bättre, så jag läste noter och signalerade var han skulle nolla. Funkade bra. Ett crossprov (Alla crossprov var enduro utom två) var ett smalt stenspår med massa genomslag och smällar. Ändå gick det bra. Brevid en spång stod en stackare och slet i de sjunkna hojen. Lite senare kom Michael dit och såg en kö på spången. Lika bra att hoppa över, tänkte han och planterade hojen djupt i dyn, och flög över styret. Ett helt naturligt val, fick i veta senare, och nu vet ni varför han kallas galne fransmannen. Även Anette, som sällan väljer den enkla vägen gled av spången och fick dra.

Lunch på ett coolt ställe vid en nedlagd gruva. Frågade Berglund när han tänkt trycka in choken, då jag placerat mig som tvåa. Satt i solen och mådde bra med Stroganoff, följt av crossbana. Märkte direkt att hojen inte går att hoppa med, då jag vid första hoppet bottnade bak och fram både fjädrar och däck. Johan passade på att sträcka sitt knä och gick efter körningen runt med is, vilket vi såklart stal till att göra lyx-GT med. Fyfan vad kungligt. Käkade gott på resturangen, och sedan förarmöte med inget nytt, bara att roadbooken sög, lite lynch-stämning faktiskt. Jag föreslog att en föråkare skulle pila alla ställen som inte fanns med i roadbooken, vilket de tyckte var en bra idé. Resten av kvällen gick till att elda kamin och ljuga. Ingen räksallad denna dag.

SP7: Blött stenspår med stora stenar, sedan bred stig.

SP8: Smalt Kuperat stenspår, sedan sandbana.

SP9: Stenendurospår utan sikt.

SP10: Gruscrossbana.

SP11: Stenendurobana med lång spång.

SP12: Snabbenduro stigar och spår.

 

Onsdag 3/7

Mulet och skurar +17 – Laxå

Nån måste stampat ihjäl varenda spindel på toppen av Ånnaboda, för dagen började uruselt. Hoke tröttnade direkt och drog hemåt till värmen (han upplevde aldrig kaminen). Vad han inte visste var att vädret var extremt lokalt. Sovmorgon nästan en timme fick vi, och efter vi startat och rullat nedför backen ljusnade allt. Startade förresten som 2:a i vår klass även nu. Resten av dagen regnade det till och från. det där med pilar hade föråkaren tagit på blodigt allvar. Nu satt det pilar i varenda konstig böj och dessutom hade vi 150 hojar framför oss, med spår överallt. Inga problem att roadbooken inte stämde nu heller, vi bara gled med. Enda gräsbanan avverkades, och sedan en sandlåda före och efter lunch. Vid tankningen väste ett russin åt mig att jag kunde flytta mig om jag var klar. Jag svarade att jag tänkte parkera där vid pumpen. Det förvånar mig inte sade hon och ropade på gubben att köra över oss. Jag tyckte att hon skulle sluta gnälla, det regnar ju inte längre. Då satte hon igång och säga något, men jag hörde inte ett skit då jag omoget startat och varvade bort samtalet. Mös över detta flera timmar efter. Vid sandbanorna satte jag igång och jagade Per utav bara helvete, vilket pressade våra tider, även om han gnällde innan starterna. Kanonroliga stalpbanor och jag fick häng på honom båda gångerna, även och jag vurpade och höll på och tramsade lite väl mycket. Skyller direkt på blodsockerfall. Johan gled runt i Olles buss idag och såg lite gladare ut trots knät. Efter lunch öppnade sig himmeln och jag fick erfara att min regnjacka inte alls tål regn. En dyngsur hemmaplogad sandbana och sedan en stenbana till. Vi frös som hundar och mekade extremt snabbt. Idag gick vi inte och badade, utan tog en dusch. Föredrag av Thomas Berglund om sin Dakar-resa lite senare. Såg otroligt proffsig ut iförd soes vackra tröja. Mat, sedan tillbaka på huvudspåret, alltså pilsner och kaminbrasa.

SP13: Samma bana som SP2. Denna gång i bättre skick.

SP14: Lång lerig gräsbana med fett dike.

SP15: Kort sandbana i sandgrop och tallskog.

SP16: Lång sandbana i samma grop. Stalp och bitvis stenig talskog

SP17: Hemmaplogad kort sandcrossbana. Blött och tungt.

SP18: Kort stenbana utmed staket.

 

Torsdag 4/7

Mulet och skurar +16 – Hallsberg

Japp, another gorious day in the dump. Knakande gubbleder, ömma muskler och allmänt trött var melodin upp till frullen den sista dagen. Faktiskt ganske pirrig, då jag petats ner till 3:e plats med 13 ynka sekunder bak till nästa förare, som BMW skickat dit. Startade ganske sent även idag och navigeringen gick som onsdagen. Massa pilar och folk framför. Kanonbra vägar faktiskt. Först slalombacken baklänges, mycket bättre nu med hojen fördigfipplad, sedan en mycket lerig crossbana. Här gjorde många noob-misstaget som jag, att inte skrapa av leran på gafflarna. Leran stelnade såklart på transporten, och började läcka efter lunchen stalpbana. Grrrrr! Jag försökte snabblösa detta på lunchen, men utan vidare resultat. Som grädde på moset battnade bakdämparen i stalpen på provet efter (som vanligt) och skickade mig i backen. Uppe direkt, men hann aldrig ifatt Per. Troy hade däremot bättre ordning och hunnit med en tvätt med oljebyte efter lervällingen, men så är jag ju byäldste i tältbyn också. Soe anordnade ett eget heat i nästföljande Speedway-prov. Bra start, Per och jag bonkade ihop, men jag höll stumt in i första kurvan, där Troy också var uppe. Denne räknade visst fel och blev omkörd efter tre varv. Thomas med nytt däck körde som skållad, men jag tog ändå heatet med en noslängd. Detta var det roligaste provet helt klart. En cool utsiktsplats som tidskontroll, sedan backprov, där jag fegade en del. Middag med prisutdelning. Som jag fruktat blev jag till slut avhängd ner till 4:e plats, men ändå nöjd. Att bli nerpetad av två VM-förare och BMWs snubbe är helt ok, och Troy gav mig också många vänliga ord om detta. Kändes kanon. Packade en del, med stannade över natten ändå. Drack upp ölen och försökte elda upp veden. Åkte hem dagen efter, tvättade, och sedan direkt och mekade med min egen hoj. Dagen efter hjälpte jag Annas bror och kusin att byta kolv på nyinköpt beggad cross. Bara att medge, jag är beroende.

SP13: Slalombacken baklänges. Blöt mossa och grus. Snabbt och backigt.

SP14: Dyngsur jordcrossbana.

SP15: Lång sandstalpenduro i tallskog. Bitvis tätt.

SP16: Öppet sandstalpspår.

SP17: Speeswaybana med vattenpölar.

SP18: Kort backbana. Grusserpentinväg.

Detta 4-dagars var inte närheten av förra årets höjdare. Jag kommer definitivt ta en riktig endurohoj nästa år, detta är inget för offroad längre, trots att de sägs varenda år. Svensk endurosupport hade tydligen svårt att hitta hjälp, men vad jag vet har ingen bett om det heller. Vill de, så finns det entusiaster. VI hade i alla fall kul, som vanligt är sällskapet halva resan. Tältet är förresten en höjdare.

Tack:

Resesällskapet – trevligt, som alltid

Olle och Mc-sport – Snabba ryck och trevligt sällskap

Svensk enduro supporterklubb – arrangemanget

Håkan – bilder

Alla som gav vänliga ord om körning, DDU mm. Det värmer.

Anna – Vädertjänster

-Hagenblad-