4-dagars 2006

ax4-dagars enduro 2006

Text: Carl Hagenblad

Försnack

4-dagars kändes som något man bara gled med på, tror grupptrycket var en avgörande faktor. Folk har tjatat flera år på att jag skall med, speciellt Johan, och detta var första året det inte krockade med rockfestivalen. Snabbt fixades boende på vandrarhemmet 200 meter från starten, och följande entustiaster ville vara med: Westman, Zonetripper, Nordman, Hagenblad, AndersX, Mattsson och Danne. Johan själv hittade på nån löjlig ursäkt att hans motor var paj på en av hans två EXC, och därför skulle stanna hemma och vattna katten. Andra kända filurer befann sig på kampingen en bit bort; Westrarna och den galne fransmannen. Innan preppades hojen som attan och jag beställde hem alla delar som kan gå söder eller slitas i dubbel uppsättning. Kändes tryggt. 120 inlägg i tråden på forumet, ett djävla kacklande om vilka däck, boende, var e min mamma, osv. Alla verkade färska som gröngölingar, och ingen hade nog kört innan, eller i så fall bara höll virrigheten uppe. Hursomhelst var det vädret som oroade, Anna (meteorologsambo) pratade om värmerekord på onsdagen och tempmätaren låg på stabila 27 grader på vägen till Eskilstuna, där jag redan på väg dit både blev kärringförklarad i mobilen och sedan körde fel. Fram kom vi i alla fall, till ett trestjärningt vandrarhem (vad är det?), kanonfint. Beskitningen satte ner min hoj i enduroklassen, medan alla andra 625 hamnade i offroadklassen. XR650 väger tydligen också över 150 pannor, men jag antar att de blev rädda för fetsmisk av mig och min helvetesmaskin. Tejpade roadbooken och snackade skit vid sumpån, som vi badade i.

 

Måndag 3/7- Eskilstuna

Steksol 33,5 grader

 

Jahapp, dags för allvar. Upp, käka, packa ryggan, borsta tanden och ttt. Wester d ä dök upp med tuberkulos och istället för att vila gick han och hostade svart galla på alla andra. Delad glädje är dubbel glädje. Alla körde i klunga utom jag. Rullade iväg som näst sist ungefär. Roadbook-körning på slingervägar, mest grus faktiskt, runt kända och okända ställen runt Eskilstuna. Dagens specialer var enduroprov, gräsprov och nån crossbana. Funkar så att man följer roadbooken, och rätt var det är så är det specialare. Man dricker så mycket vatten man pallar, slänger ryggan och drar iväg. Tillbaka typiskt en kvart senare, helt slut, får en värmechock för att man inte längre kyls av vinden, sedan en svettchock för ens puls är 245 och adrenalinet försvinner, sist en ytterligare än värre värmechock, då motorns värme hittar genom kläder och skydd. Då upptäcker man att ryggan med vatten ligger långt där borta, och jag har inget stöd på hojen. Tandgnissel och bök, men snart är man på väg igen och upptäker hur kul provet var. Detta upprepas sedan hela dagen i fyra dagar, kalas. Första provet ströks, då de überseriösa elitåkarna inte hittat rätt på banan och lämnat in protest. Trillade på ett gräsprov, kärringstopp på ett annat, och en lätt krock med Johan på ett tredje. Kom till slut fram till målet med en halvtimme kvar. Bytte luftfilter och smörjde prylar. Sedan in med hojen i parken, där man inte får meka, vad det nu skall vara bra för. Vi snackade om varför, eftersom elitens hejdukar kör runt med buss och konternuerligt servar sina förares hojar. Jaja, bara att gilla läget. Badade, käkade och snackade skit. Knallade runt och hittade på ”Robert” från Tenereträffen, som visade sig egentligen heta Roger. Får ändra det senare. Matti, som kör en Dakarhoj, hade samlat en hel drös crossproffs i en buss, och bjöd på GT. Tackar för det, Gunnar. Lade mig i en smällvarm sovsäck och fick typ 2 timmars sömn. Sovsäckar suger socka.

 

Tisdag 4/7 – Nyköping

Steksol 32,5 grader

 

Tisdagen skulle visa vem som fuskmekat och vem som har koll på grejorna. Själv hamnade jag i båda facken idag. Efter den vanliga rutinen likt måndagsmorgonen, samt att spana in Anetts stressmin, rullade vi iväg igen. Kände att jag inte riktigt prickat av alla körfel, och drog en höghastighetsvurpa på en snabb gräsbana. Snabb som blixten var jag på igen, och bara en förare hade kört om mig. Körde några till klockrena specialprov och fastnade sedan på en äng 1½ timme, då tävlingens enda offroad-fördelsprov; rallysträckan, fallit bort sedan markägaren vaknat bakfull och ville djävlas med världen. Ängen förvandlade mitt nylle till en vattenballong, och jag fick dra in till sjukan för att handla piller och ögondroppar. Inte alls kul att se vattenblåsor i själva ögat, som klämdes mellan ögonlocken. Hann i alla fall tillbaka innan nästa tidskontroll. Sista provet innan lunch var speedway, där jag snyggt stod kvar efter ett kärringstopp på startlinjen. Efter lunchen var den roligaste sträckan av alla; slalombacken. Känns hyfsat ovant att valla uppför en röd (?) backe mellan slalomportar och sedan ner, skrå osv. Askul och man hade bra nytta av en större motor. På vägen hemåt fanns även ett asfaltsprov på en stängd landsväg. Vågade inte gasa till stoppet, men uppåt 140 blev det i alla fall innan jag fegade ur. Gick otroligt snabbt på den sträckan, faktiskt lite FÖR fort. Min förgasare hoppade ur insuget och dog på tomgången nån mil senare. Tur att jag kört själv och inte i nåns damm. Upptäckte det ganska snabbt och drog åt det, efter att Nordman stannat och erbjudit hjälp. Tackar för detta, vet att det inte var så mycket tid över liksom. Denna vandrade sedan ur igen till mål, där jag upptcäkte att insugsgummit var bakåfram och nu sprucket. Kvällen gick åt att leta nytt, och jag fann två stycken nya och vulktejp. In i parken, sedan iväg till Per-Anders för grill, vilket var kanongott. Klart irriterande bara att vara tvungen att stressmeka nästa morgon, men monterar man grejor fel, får man skylla sig.

 

Onsdag 5/7 – Västerås

Steksol 32 grader

 

Hämtade ur hojen från parken fort som ögat och bytte insugsgummi. Ett av de jag fått tag i passade som en smäck, och inget fulmek behövdes. Genomblöt som svamp-Bob fyrkant redan innan start, då jag mekat med all utrustning på mig. Hann precis med att springa efter nya öronproppar, min nya tradition. De verkar vaporiseras under natten hur man än gör. Bara att fixa nya. Västerås-dagen blev mer asfalt än tidigare och innehöll många av 100% offroad 2005s grussträckor. Mer gräs- och enduroprov och en satans massa slangning. Man undrar var slangningsproven är egentligen… När SOE anordnar ”3-dagars grusmangel” 2010 blir detta garanterat en utslagande sträcka. Också en crossbana bakades in, vilket var helt fel för min hoj. Klumpigt som fan och inget flyt, och nya kärringstopp mitt på banan. Hoke och Anders F dök upp och hejade på. Efteråt fick jag tipset att skruva upp tomgången som fan, och efter det vart det inte lika ofta stopp, även om jag inte kan sluta helt. Resten av dagen gick ganska smärtfritt. Kom till slut fram till en snabb gräsbana, där jag fick hoppa in bakom Per och Niklas, för att rejsa. Det tog 1½ varv att komma ikapp Per som då blev lite stressad. Vi körde ikapp nästa som jag passade på att krocka med, utan att trilla. Per med mig i nacken bromsade lite sent och jag kom om. Så djävla coolt det där sista varvet. Niklas såg jag aldrig röken av. Helt slut puttrade vi sedan hemåt, där jag hade kanonmycket tid att meka, medan klungan fick ställa in direkt utan mek. Snackade sedan skit resten av kvällen. Wester, som nu fått tillbaka rösten mha droger hade nu kört sönder motorn på sin hoj, och den stod ensam kvar efteråt. Berglund, snubben som skall köra dakar hade MC-uppvisning på parkeringen utanför. Högg sedan tag i mig och ville lägga en banner på hemsidan, men fick ett nej som svar. Jag sade att intresset för dakar är omättligt på forumet, och att han skulle skapa en ny tråd med alla banners han kan klämma in. Får se hur det blir med den saken, men hantera en mc kan han helt klart. Eliten hade lagt in protester nu i tre dagar. Fel på vädret, roadbooken, och tider. Påminde och Tottis ursäkt efter en fotbollsmatch; gräset var för högt och strumporna för varma. Saken var klar. Jag lämnade in en skriftlig protest gällande alla dagar och alla sträckor. Protsten var emot alla tidigare protester och en uppmaning att ta en pilsner med grannen. Jag fick en kram av arrangörerna som gillade värmade ord bland gnäll. Gick tillbaka till rummet och sussade sött.

 

Torsdag 6/7 – Arboga

steksol med löjligt lite moln 30 grader

 

Detta var dagen jag riskerade att hamna neråt i listan. Massa enduro och några gräsprov. Inte vart det bättre av att de två gräsbanorna var backenduro med grässtart och jag var på banan först. Kändes grymt klumpigt att vända en offroadhoj runt träd, men så fort man blir förbannad går det alltid bättre. Efter körde vi grusvägar på flera av de vägar vi miljöskadade skogsmiffon sitter och spejar på, för att inte somna av tristessen på E20 innebär. Fick annat att tänka på när någon sodomerat vägen med vad såg ut som sprutbajs, men turligt nog inte alls luktade som det. Hojen fick en mysko nyans, som satt som fan. Tur var att vatten löste upp detta lätt senare. Tävlingen näst roligaste prov var en raklång skogsstig med massa stenar i vägen. Bara att gasa så fort man vågade och jag satte faktiskt bästa soe-tid, förmodligen för att det var så kul. Dagen bara rullade på kändes det som. Ytterligare en crossbana, samma roliga endurostig igen och ”gräsprovet” ytterligare en gång. Sista varvet tog det bara slut och jag studsade som en trasdocka i mål och tuffade hemåt. Slangade med norrmännen halva vägen tillbaka, och fick till slut medaljen, för 40 timmars svettandes, vibrerandes och dammätande. Som hittat. Dagen slutade med prisutdelning där soe kammade hem 4 pokalen, medräknat Micke. Tröjorna såg grymt sexiga ut på scen. Åkte hem, snubblade på tröskeln och däckade i hallen. Vaknade upp med nyllet i en sko och masade min tunga röv till landet, där jag slickade mina sår och löste nian hela helgen.

 

Min första 4-dagars har nästan bara bra minnen. Visst kunde man få mer mektid, mer bad, mindre gnällprotester, kallare väder och det verkade lite virrigt då och då. Men skall man hantera 170 stressande tävlingsåkare tar man nog ett par treo till frullen. Överlag ett bra arrangemang. Jag lär återkomma.

En annan tanke är att det visst går att köra fort i skogen med en LC4, det är bara djävligt jobbigt.

 

Tack:

Resesällskapet – trevligt, som alltid

Elitbussen, Matti och kompani, för råd och grogg

Olle och kompani – för insugsgummi och pilsnerljug

Johan Markborg, för utlåning av fälgar

Svensk enduro supporterklubb – arrangemanget

Johakim Dahlberg – för listorna

Anders, Anette – bilder

 

-Hagenblad-