100% Offroad 2006

forarmote100% Offroad 2006

Fredag 13 maj

växlande 15 grader

Arrangören och hans polare hoppade plötsligt, men väntat av i mitten av det som skulle vara rektiden. Johan (Zonetripper på forumet) plockade upp stafettpinnen, och drog med sig Dompan, så det blev förra 100% vilsearrangörerna som hoppade på vad som kännertecknar SOE som bäst. Själv tog jag sabbatsår från detta och idlade lugnt hemma i TV-soffan. Trist var att vintern blev ovanligt lång och kall, och i Norberg, som var årets startpunkt låg snön djup längre än vad Johans mojo räckte till. Datumet flyttades till soligare tider, och därmed vart historiens första 100% offroad utanför april. Man rår inte på vädret och förmodligen var detta helt klokt. Undertecknad har gjort det fatala misstaget att sända ut 100 körkåta hojvänner ut i tjälen 2003, vilket mest liknade Bamvi på hal is. Tur att andra är smarta nog att lära sig av dummskallar. Hursomhelst, hade jag fått vantarna på ett militärtält 20, som snabbt fylldes med nyponsoppasugna likasinnade i en parallelltråd på forumet. Min hoj, som nyblästrad i Höökens baksvall på Vårrundan (som också flyttades fram) återställdes förutom en avbruten bult i bakramen. Packade allt dagen innan, och övertalade i sista minut Anette att haka på som fotograf och mentalt stöd, tots knäskada. Jobbade klart en ganska usel vecka på jobbet, hämtade henne och Anna, och anledde till Norbergs kamping vid halv sju ungefär. Precis lagom till kampingens vinalkisar korkat upp i sina permanent uppsatta husvagnar. Fiffigt nog läckte min värdelösa stormlykta ur halva tanken med lysfotogen i baksätet på bilen, men vaddå, solen skiner ju. Reste tältet, grillade och snackade skit resten av kvällen. En vinnande tradition helt klart. En annan vinnade tradition var att göra panikmeket, denna gång bladmåttstricket. Ola och Troy dök upp, för att testa en SOE-körning. Ganska mysigt med kaminknaster och pilsner. Kvar uppe blev jag, Tingan och Anders inpå nattkröken. Sov som en sten trots allergielände.

Lördag 14 maj

växlande 13 grader

Dagen började kanon. Regn och sedan solsken. Kokade kaffe på kaminen och käkade frulle. Packade lite lojt ihop prylarna, men lät tältet torka över dagen. Efter den officiellt första slangningen började jag pilla på färddatorn på hojen. Tråcklade in mig i massa menyer, fick klockan att visa 7 timmar fel och lackade ur. Tryckte på allt samtidigt, och vips hade jag trippen på de stora nummrena och även en cool stegkontroll för att justera avstånden. KANON! Åkte till starten inne i byn och fann massa motorcyklister konstigt nog. Detta med hojtransporter börjar få astronomiska proportioner. En containerlastbil tippade av en container med fyra hojar i, och Mickes lastbil fick bli likbil, dvs vraksamlare. Nästa steg bli en vrasamlaremed kran som mosar hojen i en kvarn och spottar ut en ny på andra sidan. Smart nog hade Johan mailat ut roadbooken innan, så man inte behövde tejpa på plats, vilket inte alla fattat. Förarmöte och utdelninga av skogskrubbkuponger, som blev tryckta redan 2002, men alltid glömts till respektive start. Folk började samla ihop sina pinaler och vi drog iväg.

900m in på dagens 30-milaslinga var det dags för dagens första vurpa. Enligt en vanligtvis säker källa brukar Anders ligga för nära bakom, och nu var det alltså slutkört för dagen. Visade sig senare inte alls en skön landning, se bild nedan. Åkte före en bit för att fota, sedan blev det ren svartmetall i gasrullen. Regnet hade tagit bort allt eventuellt damm och underlaget var kanon. Körde utan större incidenter några timmar. Rätt var det var stod en dyngsur finne på vägen. Arno hade vårbadat i diket, efter hans framdäck smällt Inte alls kul, men föraren var i alla fall ok. Som plåster på såren haglade glåporden, och sedan snodde vi all bensin ur hojen, men en fiffig lite snyltpump Kartkjell halade fram, som på beställning. Nån fick tag i likbilen och följet åkte vidare på en 16,3 km-not fram till macken i Säter, där det vart soppa och fikapaus på kondiset brevid. Kanonbra tajming, då en snabbskur svepte förbi. Kaffe och bullar lade grunden till nya slangningskrafter.

Ärthjärnan Hagenblad tog på sig den regnblöta hjälmen, som snabbt sugit åt sig regnet, där den låg uppåner vid hojen, och muttrade nåt om djävlar och demoner. Fika hjälpte tydligen inte för vissa, och nästa stackare låg nån halvmil in på nästa strapats. Även denne åkte blinkbil till sjukan. Körde tillsammans med Kjell, Tingan, Anna, XRAnders, Janne och Danne fram till lunchen, vilket var rätt kul. Många mil kanongrusvägar, som slingrade sig fram, som om man fått designa ut vägen över landskapet. Stora höjdskillnader, bäckar och milsvid utsikt på sina platser. En överviktig lokal minicrossförare visade hur man kör på bakhjulet med halva röven utanför. Kom fram till lunchen och fann Pudde i ett hav av hojar. Han hade jagat som fan efter Kjell, som han trodde låg före och hade varit där 1½ timme redan. Tror gör man i kyrkan, och gänget hade navigerat fel. Åt kyckling och potatissallad, som inte alls var fel, då klockan redan var två. Kallt värre och solen gömde sig precis när man behövde den. Vart inte långvarit där alltså. Spände kedjan lite snabbt och hoppade på roadbooken igen.

Nu var det jag och Anna som körde och lät Kjell och kompani leka för sig själva. Gick finfint, men jag frös en del mellan de race jag hittade på vägen. Hade bl a en grymt rolig kappkörning med grabben med Mupphjälm, som jag trots flera år aldrig fattat namnet på. Tackar för detta. Anna klarade sig fint och tempot hoppade upp en bra bit. Speciellt överraskad när hon fattat hur man flyttar vikten på knixiga ställen. Tripmätare kördes sönder och jag höll istället koll på roadbooken. Milen mest flöt förbi och jag passade på att fota, slanga, öva ställ och kolla naturen. Träffade på Pudde och vi bytlånade hoj. Han verkade inte så impad direkt, och inte jag heller, mer än på Puddes hojfärg, som är pippigul, som nån byraggarbil. Rastade vid en vattenfylld gruva, där vattnet såg helt livsfarligt ut, men tydligen var helt klart och över 200 meter djupt. Skumt. Kom fram till tank- och glasstopp, där Tingen passade på att göra en isär-ihop på vad som ut som halva hojen, Anna och jag drog vidare. Mer foto och rejs med Danne, som kör sin ratbike som om den var nysnodd. Milen bara rullade på och vi kom fram till en halvtom parkering. Anna lade sig i koma medan Kjell testade min hoj. Inte heller han var vidare impade, men jag vet ju bättre. Vidriga vibrationer var kommentaren, men det berodde nog mest på avundsjuka… Åkte tillbaka till tältet och fick applåder av kampingfolket, som ville ha en uppvisning nästa gång. Inga problem sade jag och sneglade ut över bollplanen, som skulle bli en kanonfin lite gräsbana. Fällde ihop tältet och körde hem. Satt uppe utmattad framför ”jag borde varit död” på discovery (den enda vettiga kanalen) och somnade som ett barn. Drömde och skogar och bredställ.

Detta visade sig vara en av de bästa 100%-arna jag kört. Kanonbra väder, vägar, natur och roadbook. BRA JOBBAT!

Måste dock påpeka att trots perfekta förhållanden, hände många tråkiga saker. Flera skadade och onödiga incidenter. Det jag störde mig på mest var att få visste om att man räcker upp handen vid hinder, så att bakomvarande slipper samma överraskningar. En känga också till den som passade på att svänga in framför och börna sten på Annas backspegel, när hon var vänlig nog att släppa förbi. Någon med gul väska på bakskärmen kan skicka 200 spänn hitåt. Helt onödigt dessa saker. Kör inte över er förmåga och ta hänsyn till era hojkompisar.

Vi ses. /Hagenblad

Tack till:

Johan och Dompan, för det klockrena arrangemanget.

Tältgänget, för grillar, whiskey och sällskap.

Matlaget, för lunchen.

Anette, Westman, Janne, Hellracer och stgpepper, för bilder