100% Grusbus 2006

ola100% Grusbus 2006

20 grader solsken

Dagen innan

Hajade inte förrän dagen D att 100%grus var fastställd till sent datum sedan årsmötet. Detta pga folks semester, både vår och torparnas. Jag trodde att arragörerna var lata och låg och petade naveln istället för att reka, vilket iofs inte är helt fel. Hursomhelst, körningen skulle äga rum i Kolmården med omnejd, vilket jag bara kört genom, men hört bra om. Endurospår i tigerburen är exakt det jag kände för. Helgerna sedan semestern har enbart fyllts med hojåka och jag började redan sakna TV-soffan, som får många ensamma helgkvällar, och med handen på hjärtat började vårt förhållande spricka i fogarna. Men jag har ju hela vintern på mig att mula ner mig, så den får vänta helt enkelt. Hojen däremot har fått mycket kärlek, men orsakat massa soppastopp hela tiden. Ibland funkar allt och ibland står man där trots att man tankat innan. Skule visa sig vad det berodde på senare. Fenomenet Timmerkojan bakades in i min och Anettes regi, med Kartkjell och Puddes koncept och militärtältet fick utgöra basläger. Lediga platser tog snabbt slut både i tältet och grusbuset, och 6 sidor skitsnack fyllde forumstråden. Anna, Anette och jag skulle köra ner med släp och Sunken agera förpatrull med tältet.

Fredag

Hämtade hojar på morogenen och sedan brudarna vid 4-rycket. Körde den självmordtråkiga E4:an ner för andra dagen i rad, och anlände till idyllen till tältplats. Förpatrullen hade visserligen startat tidigare och utan släp, men villat bort sig på Biltema, mataffären, bolaget och snabbmatshaket och var självklart efter oss. Vi badade och smällde upp tältet innan solen satte sig och Anna rodde några vändor med strandbåten. Den ena släpkärran efter den andra gled in i idyllen precis som vi hämtat ved. Anders X dumpade av finved vid kaminen. Kvällen bestod av frågetävling, pilsnerljug och hemliga lådan, som denna gång inte var för färskingar. Peter K, där K står för koll, kammade hem 15 poäng och fick sola i övrigas beundran. När vi sedan skulle duna hade mindre kamratliga pältpaxare skitit i sin plats i tältet, och dubbla eldpass fick delas ut. Inte bussigt mot de som ville vara med, eller vi som satt uppe, men prioriteringar är helt klart personliga. Går iofs ingen nöd på en i torr värme. Hööken kämpade hårt att väcka Tingan, som tagit nån sängfösare för mycket, eller däckat av aluminiumångorna vid grillen, när Nyköpings delikatess flamberade burkar visades upp bland alla nördars korvar.

Lördag:

20 grader so

Kokade nyponsoppa på kaminen och käkade frukost. Upptäckte att min hasplåt inte kommit med, men silvertejp funkar som substitut för det mesta man glömt.. Till och med rätt nyans av grå. Tömde tältet och begav oss till mötesplatsen nån mil därifrån. En hord av moppar stod uppraddade och såg onaturligt rena ut. Här skulle krävas endurospår och damm, för att få fram lystern på dem. Jag trodde Troy hade fiskdamm, men det var hans nya pimpade hoj som drog till sig alla drömmare. Arno höll låda, säkerhet vett och regler, det gamla vanliga, men som folk ändå överraskas av varje gång. Anna parade ihop sig med Sunken och Tompa, och jag stack i förväg att fota till den här rapporten. Lade mig i ett dike och väntade. Väntad lite till, men inte en käft dök upp. Fotade vägen och drog vidare. Lade mig på vägen vid en ball kurva och väntade. Kom fortfarande inte ens en enstöring till pionjär, och jag började tröttna. Bakom mina öronproppar hördes nu ett ljud i alla fall. Fram med kameran och en bil kör upp och stannar. Känns inte alls korkat att ligga på vägen med en kamera. Jag försökte förklara vad jag sysslade med, men de skulle iväg och jaga, och drog vidare. Jag lessnade helt och körde vidare själv. Hur kul vägar som helst, och jag kom ikapp Kjell och kompani vid en mack, där jag dessutom konstaterade ett min hoj nu drar över en liter milen. Klart obra med min 9-liter fjomstank. Några kilometer efter macken kördes det stubbrace på en åker. Bara en sak att göra, och plötsligt fick de en större hoj på banan. Ganska bra, men inte lika kul som med crossen. Mitt i loppet kom jag ihåg att min hoj är törstig idag, och jag fick alltså inte stå på pallen. Vägarna innan lunch var till enbörjan otroligt bra, sedan ok, men det visade sig vara taktik till eftermiddagen. En raggarvolvo med fotografer lurade lite varstans på vägen och då gällde det att slanga allt man pallade. Milen flöt på utan några incidenter, förutom hojens inkontinensproblem. Otto stod med sin sanslösa grusifierade Moto guzzi, med elfel efter marksyning. Körde ensam mestadels, fotade och körde ikapp folk. Vara bara tvungen att slanga om Troys nya vrålåk i tron att min repade hoj på bakan ser ballare ut än hans Superenduro med extra allt (jag har faktiskt gaffelpysare). Hursomhelst gled jag in någonstans i mitten till lunch, hittade Kjell och co, och käkade kyckling. Nästa sträcka var 9½ mil, min hoj drog 1l/mil och min tank rymmer 9 liter. Jag är inte den skarpaste kniven i lådan, men även en skitig hårdrockare fattar att det inte kommer gå. Kjell sade att han hade sin snyltpump med sig och jag kunde hänga på dem. Kanon.

Hux flux var alla borta från bordet och jag snärtade ur koman. Min hoj, som jag i brist på fasta föremål lutats mit Kjells hade flyttats vidare bland de andra och hamnat lutandes mot Tingans. Alla drog iväg, och jag kom på att det gäller att köra som en tok, om jag inte skall förlita mig på tur. Knöt den läckande slangen uppåt och satte efter Kjell och gänget. Efter nån mil var jag ikapp och lade mig strategiskt framför. Jag, Danne och Kjell turades om att navigera oss fram till Bråviken, och som om peniskomplexet inte var tillräckligt på hojen var det bad som gällde. En kärring berättade att det bara var 13 grader, men nu var grupptycket redan för stort. I med ”helvete” på läpparna och upp som som det legat en studsmatta under vattnet. Friskt är ordet. Det är dock alltid värt det, hur kallt det än är, nästan.

Ren som dagg slingrade jag i hojkläderna och hamnade så att säga på +/- noll igen. Upp på hojarna och körde in i skogen. Äntligen ett vettigt endurospår med lera och stillastående tunghojar. Gick att köra runt, och efter vi börnat varandra leriga och väntat in alla, uppstod dagens första rejs. Danne och jag satte fart på gänget och turades om att navigera. Mange och Tingan dök upp och då gällde det verkligen att ligga före, om man inte ville ligga rygg på Tingan, som redan verkade memorerat slingan. Dagens höjdpunkt blir sträckan med mil efter mil snirkliga stenvägar. Fick kanonflyt, sådär att man antingen gasar eller bromsar, och aldrig lagomåker. Grymt kul. Danne har blivit en djävel på nya hojen och kan bli ett problem inom otäckt snar framtid, men jag får göra som Blackie, sy fast sågklingor på armbågarna. Nådde till slut fram till macken utan soppatorsk, förmodligen för att jag kört snabbare (men det kan ha varit tur också). Fikade, snackade skit och hade det bra. Tingan tog oss på en avstickare som inte var med i roadbooken, där jag och Mange slange körde brevid varanda på ett hjul i en allé. Sexigt värre. Rätt var det är skulle vi av stora vägen och jag halvsov först i kolonnen, då jag upptäcker att vi skulle av för 100m sedan. Bromsar och vänder om, för att mötas av 20 ryggsäckande snyltare med dumma uppsyner som alla bara glidit med. Dagens skrattanfall, hur bra som helst. Milen gled på, ganska dammigt och vi kom trötta och skitiga fram till sjön vi kampat vid. I sjön, medan hårda klubben gick lös på en jordnötspåse. Anna, Tomas och Sunken gled in 2 timmar senare. Vi rev tältet, packade ihop oss, hälsade hej då och siktade in oss på Mc Donalds, precis när solen gick ner. Kanondag, ingen orkar säga nåt. Vi driver hem och slipper se E4:an tristess. Två timmar ytterligare ligger jag i min kära TV-soffa med en gin&tonic i näven. Intrycken är nästan för mycket, och jag kan som vanligt efter en körning inte sova. Bara ligger där, ler och sedan dunar in.

Alltid kul att köra andras köningar, och denna var placerad på helt rätt ställe. Kanontur, bra anordnat, och mycket trevilgt folk. Kort sagt, precis som 100%-arna skall vara.

Tack:

Arno, Micke och Tingan – Bra arrangemang

Anette – Släp och Timmerkojan

Tältgänget. De som ställde upp alltså.

Foto:

Jonas Jonasson

Hagenblad

Peter K

Daniel Marell

OBS! Vissa bilder är kopieringsskyddade och skall inte från denna sida. Vill du få tag i dem kontakta Jonas Jonasson på www.fakit.org